80 ROM men yrket var honom motbjudande, han hade ingen lust att bli läkare. Han räddades ur den oangenäma situationen av en avlägsen släkting, senatorn markis Goldoni i Milano, Pavias guvernör, som skaffade honom en friplats i Kollegium Ghislieri i Pavia, direkt lydande under Apostoliska stolen. Den då sjuttonårige Goldoni fick lov att anlägga tonsur, men i ersättning blev han iförd en storståtlig stass, kaftan av engelskt kläde, en kappa kallad “soprana“, spetskrås och galoner, ty institutionen var ytterst aristokratisk, och där uppfostrades unga män ur de förnämligaste familjer. På vänstra armen bar vår venetianare kollegiets devis i sammet med Ghislieris vapen broderat i guld och silver och krönt av påvetiaran och Petrus nycklar. Dräkten var klädsam, kosthållet i kollegiet utmärkt, och frihet åtnjöto de unga disciplarna nästan till övermâått. Visserligen hade de ej tillåtelse att gå ut annat än två i sällskap, men knappt hade de vikit om närmaste gathörn, förrän de skildes åt och gingo ut på äventyr var och en åt sitt håll. På kvällen möttes de på samma stalle och återvände enligt reglementet par om par till kollegiet. För resten lät portvakten villigt muta sig med en liten slant. I institutet undervisades i dans, fäktning och musik; hasardspel voro visserligen förbjudna, men Goldoni uppger, att han där lärde sig spela l’hombre. Kollegiets disciplar hade överhuvud stor framgång hos damerna, och Carlo hörde till de särskilda favoriterna på grund av att han skrev vackra sonetter och var venetianare. Vid skolårets slut reste han hem till föräldrarna över ferierna. I Modena, där Goldoni d. ä. hade eget hus, stannade han över några dagar, och denna korta vistelse var tillräcklig för att Tognetta, en inte alltför ung och vacker tjänstflicka hos de vänner han gästade, skulle hinna förälska sig i honom. Då han skulle resa, kastade sig flickan “utan några preliminärer“ om hans hals och förklarade resolut, att hon ämnade följa med honom till Chioggia; vägrade Carlo, skulle hon kasta sig ut genom fönstret. Lyckligtvis för akademikern slöt det hela med en tåreflod. Under tredje året av sin vistelse vid Pavias kollegium råkade unge Goldoni ut för en värre fatalitet än äventyret med Tognetta. Patricierfamiljerna i Pavia, där akademikerna brukade umgås, blevo av någon för oss obekant anledning förtörnade på dem och beslöto att stänga sina dörrar för de unga missdådarna. Det blev stor indignation bland ungdomen, och kamraterna upp-