Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Carlo Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARLO GOLDONI 8I
manade Carlo att å hela skolans vägnar taga hämnd och skriva
en satir över Pavias förnäma damer. Först vägrade Goldoni,
men till sist lät han övertala sig och skrev en “atellan“ med
titeln “Il colosso“. Innehållet var följande: en konstnär umgicks
med planen att göra en jättestaty av en skön kvinna, som skulle
bilda ett slags syntes av en rad namngivna damer i Pavia.
Företaget var emellertid icke lätt, och konstnären kallade samman
sina kamrater i yrket för att fråga dem till råds angående valet
av modell för olika kroppspartier. Denna artistiska rådplägning
gav anledning till en mängd elaka anmärkningar om Pavias
societet, och atellanen, av vilken några exemplar delades ut
bland allmänheten, väckte oerhörd uppståndelse i den lilla staden.
De förolämpade damerna fordrade, att nidskriftens författare
skulle dömas till döden, och han blev arresterad, men senator
Goldoni och ärkebiskopen, kollegiets protektor, ville ej driva
saken till sin spets. De nöjde sig med att relegera honom
“propter satiricam poesim“ och tilläto Goldoni att i tysthet bege
sig till Chioggia.
Carlo befarade, att fadern denna gång ej skulle visa sig lika
överseende som efter flykten från Rimini; men lyckan stod den
unge mannen bi. I Piacenza steg en dominikan från Palermo
ombord på båten han reste med, och denne fattade från första
ögonblicket tycke för studenten från Pavia. Carlo anförtrodde
den andlige sitt brydsamma läge. Dominikanen lovade att föra
hans talan hos fadern, och i Chioggia avlopp allt på bästa vis.
Modern omfamnade Carlo, och dominikanen stillade faderns
vrede med berättelsen om den förlorade sonen.
Som Carlo i Pavias kollegium hade studerat litet juridik,
kom den alltid initiativrika familjen på tanken att utbilda sonen
till advokat. Det passade sig för övrigt utmärkt, ty doktor Giulio
skulle just resa till Friuli, där han ämnade praktisera någon tid,
och som det i Udine fanns en ryktbar advokat, signor Morelli,
beslöts, att Carlo hos honom skulle inhämta vad han ej hunnit
lära i Pavia. I själva verket drog också Carlo större nytta av
några månaders lärotid i Udine än av de tre åren i Pavia, trots
att han under denna korta tid skrev icke mindre än trettiosex
sonetter och hade åtskilliga galanta äventyr. Sonetterna hade
sin egen historia. Under stora fastan uppträdde en
augustinmunk, fader Cataneo, och höll vältaliga pr2dikningar i Udine.
Carlo var en trogen åhörare, och återkommen hem
sammanfattade han i sonettform sina intryck av de fromma lärdomarna.
Rokokomänniskorna. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
