Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Carlo Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 ROM
Dikterna slogo an i Udine, och de litterära kännarna sade:
“Bravo, Goldoni!“
Vänskapen med en kafévärds vackra dotter utsatte emellertid
sonettdiktaren för sådana faror, att han hals över huvud mäåste
fly ur staden. Åter stod lyckan honom bi. En viss greve
Lantieri hade kallat doktor Giulio till det österrikiska Kärnthen;
Carlo reste efter, och de obehagliga minnena från Udine
omsmälte han längre fram till den muntra komedien “Pasquali“.
Greve Lantieri hade sitt residens i den lilla staden Wippach
och hörde till de rikaste magnaterna i Kärnthen. Far och son
Goldoni tillbragte fyra månader i hans slott, och Carlo mådde
som en pärla i guld. I stället för den kost av makaroni och
risotto, som han var van vid, fick han vid den grevliga taffeln
smörja kråset med fasan, rapphöns, hare och beckasin. Varje
middag serverades tre olika sorts soppor, den första vid
middagens början, den andra, en grönsoppa, efter första kötträtten,
den tredje, havresoppa, efter fågeln. Denna diet var särskilt
nyttig för matsmältningen, påstods det. Vinet var så utmärkt,
att Goldoni ej glömde nämna det, då han sextio år senare skrev
sina memoarer. En sorts nektar, som man kallade Fafiglioli,
skilde sig från alla andra drycker och gav alltid anledning till
allehanda skämt.
Vad emellertid ynglingen fann tråkigt var de oupphörliga
skålarna. På den kejserliga familjens namnsdagar ställdes
framför varje gäst en väldig, fotshög bägare kallad glo-glo och
bestående av ihåliga glaskulor av olika storlek och sinsemellan
förenade medelst rör. Den underliga bägaren slöt med en mynning
att dricka ur, och då man drack, uppstod ett kluckande läte i
alla möjliga tonarter. Alla gästerna måste samtidigt föra den
konstiga maskinen till munnen och tömma den, vilket
framkallade den allra löjligaste musik.
För att vila ut litet från festerna i det gästfria slottet och
se sig om i det främmande landet begav sig unge Goldoni ut
på resa och kom så långt som till Graz; vid hans återkomst
hade fadern hunnit bota greven, och de styrde bägge kosan till
Chioggia. Under vägen inträffade ännu ett äventyr. I närheten
av Udine hade floden Tagliamento svämmat över; gamle Giulio
röstade för att de skulle vänta i staden, tills vattnet sjunkit, men
sonen satte sig under allehanda svepskäl emot det. Till sist
började doktorn draga misstankar och uppfordrade Carlo att
ärligt säga, varför han ej ville stanna i Udine. Ynglingen biktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
