88 ROM bevisar, att endast den empiriska medicinen duger. Han var också en svuren motståndare till åderlåtning. Anonimo förkunnade alltså en åsikt, som i våra dagar gäller som den enda riktiga, men trots sin teoretiska skarpblick kunde han ej i praktiken frigöra sig från inrotade fördomar. Han anbefaller t. ex. som bästa botemedlet för angina ett rött snöre, varmed en orm blivit strypt, och påstår, att pulvriserad människoskalle botar fallandesot. Anonimos recept visa, hur svårt det är även för en överlägsen intelligens att frigöra sig från sin tids föreställningar och fördomar. Våren 1733 var Anonimo på nytt i Milano, denna gång âåtföljd av en liten skådespelartrupp, och började att om kvällarna ge föreställningar på torget och samtidigt sälja läkemedel. Äventyraren väckte Goldonis intresse, och han uppsökte honom en gång och bad om råd för sina krämpor. Doktorn såg vid första ögonkastet, att ingenting felades den föregivne patienten utan att det blott var nyfikenhet han hade att tacka för besöket. Han lät därför bjuda gästen choklad och förklarade, att det var bästa boten för hans onda. Då han på detta sätt gjort Goldonis bekantskap, bad han denne att genom sin minister och sina bekantskaper bland Milanos förnäma damer utverka tillstånd åt honom att ge föreställningar på teatern, där för tillfället intet annat sällskap gasterade. Goldoni åtog sig detta beredvilligt, ty den lärde charlatanen hade gjort det bästa intryck på honom, skickade sig som en man av värld och var angenäm att tala med. Goldonis rekommendation hade önskad påföljd, teaterdirektionen gav Anonimo tillstånd att ge föreställningar från våren till hösten. Till tack ställde Vitali en loge till Goldonis disposition, och som logen rymde tio personer kunde vår sekreterare inbjuda många bekanta. I Anonimos trupp befann sig en mycket framstående och bildad skådespelare, Gaetano Casali, kallad Silvio, en av de främsta italienska skådespelarna i mitten av XVIII seklet; denne uppmanade Goldoni att skriva någon dramatisk “bagatell“ för deras teater. Utan långt betänkande skrev Carlo ihop ett komiskt intermezzo med sång under titeln “Gondolier veneziano“. Det var hans första komedi, och stycket slog livligt an. Icke långt därefter uppförde Anonimos sällskap en tragedi vid namn “Belisario“, ett eländigt sammelsurium. Ämnet tilltalade emel-