Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Carlo Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARLO GOLDONI 87
sin medicinska kurs gick han åter in vid armén, nu som läkare,
och tog del i två bataljer, men sårad av en bajonett vid Turin
måste han lämna militärtjänsten. Sedan for han till England och
låg i tre år vid universitetet i Canterbury, och under pesten 1710
skrev han en avhandling, vari han hävdade, att sjukdomen
härledde sig från en osynlig parasit. Ingenting nytt under solen,
bacillteorinen förkunnades alltså av en italienare i XVIII seklet.
En orolig själ, besökte Bonafede Frankrike, Holland,
Tyskland, gästade Hamburg, Köpenhamn, Danzig, Petersburg, ja kom
ända upp till Stockholm. Karl XII fick en mycket hög tanke
om hans lärdom och skickade honom till Lappland att undersöka
malmfyndigheterna därstädes. Han måtte dock ha funnit det
för kallt uppe i höga norden, ty inom kort finna vi honom i
Lissabon såsom direktör för de kungliga bergverken. Men inte
heller i Portugal stannade han länge. 1714 vistades han i Genève,
där han först antog namnet Anonimo och kungjorde, att han
var villig att offentligt besvara frågor från vilket som helst
område av mänskligt vetande.
Till sist slog han sig ned i Rom, började praktisera som läkare
och skaffade sig rykte genom att bota den vackra Faustina,
målaren Marattas dotter, poeten Zappis hustru, som furst Cesarini
i ett anfall av vildsint svartsjuka hade illa sårat. Men snart hade
han tröttnat på Rom och flyttade till Neapel, där han tack vare
sitt redan stora rykte som läkare på kort tid förtjänade 24,000
dukater.
Men inte ens sådana inkomster kunde hålla honom stilla;
från Neapel begav han sig 1716 till Venedig, därifrån till Milano,
Parma, Rom och hamnade slutligen i Palermo, där han väckte
uppseende genom en medicinsk avhandling, vari han bevisade,
att det ej finnes syror i blodet, och vederlade de dåtida teorierna
om människoblodets sammansättning. Universitetsstyrelsen
utnämnde honom till lektor i kemi och experimentell filosofi, vilket
dock ej hindrade honom från att huvudstupa ge sig av till
Venedig och taga anställning som bergmästare vid gruvorna på ön
Schio mot hundra dukater i månaden. Men inte heller på denna
plats höll han ut; hans oroliga ande drev honom till Florens,
till Genua, där han botade dogen Balbi för en svår sjukdom,
till Turin, till Milano. I sistnämnda stad skrev han den ryktbara
broschyren: “Lettera ad un cavalier suo padrone in difesa della
professione del saltimbanco“, omtryckt flere gånger, där han
1 Firenze, Nestenius e Moūücke 1733.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
