Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Carlo Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARLO GOLDONI 89
lertid Goldoni, som beslöt använda det och skriva en ny, bättre
tragedi med samma namn.
Detta hans stycke gavs med stor framgång i Venedig, men
icke av Anonimos sällskap, ty charlatanen vistades vid denna
tid i Terra Ferma, i Görz och Triest. 1743 kom han till Verona,
där han blev lika hedrad som Eskulap i Grekland. En epidemi
härjade just då i staden; Anonimo kurerade den framgångsrikt
med honung och cypriskt vin och författade samtidigt en
avhandling om smittosamma sjukdomar, som i Nürnberg översattes
till latin och infördes i en av denna stads tidningar. Anonimos
rykte spred sig i Tyskland, preussiske konungen erbjöd honom
en kateder vid universitetet med en årslön av fem tusen floriner;
men läkaren, som räddat så många patienter från en förtidig
död, fick någon sjukdom och kunde ej bota sig själv, utan dog
i Verona 1745.
Anonimo var en av Italiens intressantaste äventyrare i X VIII
seklet — soldat, läkare, kemist, filosof, teaterdirektör, professor,
geolog och därtill dramaturg, ty han skrev komedien “La bella
Negromantessa“ och tragedien “Circe“. Markis Valente Gonzaga
i Mantua, som kände honom nära, ansåg honom för en av sin
tids mest genialiska människor och för en talare med oförliknelig
förmåga att rycka åhörarna med sig.
Goldonis diplomatiska bana tog ett brått slut. På grund av
successionskriget om Parma mellan Österrike och Savojen 1733
flyttade den venetianske ministern och med honom sekreteraren
Carlo från Milano till Cremona. Där stiftade Goldoni bekantskap
med en venetiansk äventyrerska, en bekantskap, som blev
ödesdiger för hans karriär, ty en natt, då han satt fängslad vid
spelbordet hos den sköna, inlöpte viktiga krigsnyheter och ministern
behövde sin sekreterare, men denne stod ej att finna. Nästa
morgon blev Goldoni kallad att stånda ansvar, svarade sin
förman ohövligt och blev avskedad. Då han inte längre hade
något att göra i Cremona, begav han sig till Modena, där hans
mor bodde. Under vägen råkade han emellertid rätt upp i det
ryktbara slaget vid Parma, kunde ej fortsätta färden utan vek av
at Brescia.
Vetturinon fraktade ännu en resande, en ung präst, som var
mycket intresserad av teatern. De båda resenärerna blevo strax
goda vänner, och som hästarna voro sävliga, tog Goldoni upp
sin “Belisario“ ur fickan och började läsa högt för reskamraten.
Under den mest dramatiska scenen kommo fem beväpnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
