Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Carlo Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 ROM
furst Lobkowitz, och den första person Goldoni träffade var
signor Boscari, en gammal vän till Carlo och nu österrikisk
kapten och sekreterare hos furst Lobkowitz.
Såväl Boscari som furst Lobkowitz mottogo “Belisarios“
författare med mycken välvilja; men då Goldoni bad om tillstånd
att få resa till Genua, nekade man honom pass och förklarade,
att han måste stanna i Rimini lika länge som högkvarteret
förblev där. “Men vad skall jag göra här?“ frågade Goldoni med
oro, ty han saknade alla existensmedel. “Vi skola nog hitta på
sysselsättning åt er“, svarade fursten. Och det gjorde man.
Kort därefter tillställdes en fest med anledning av kejsarinnan
Maria Teresias systers trolovning med hertig Karl av Lothringen,
och furst Lobkowitz gav vår dramaturg i uppdrag att skriva
orden till den kantat, som skulle avsjungas till det unga parets
ära. Goldoni fick ett frikostigt honorar och skriver i sina memoarer,
att “den där tiden hade han pengar och ingenting att göra och
levde lycklig“. Den gladlynte och godmodige mannen behövde
inte mycket för att känna sig lycklig.
I början av stora fastan anordnade österrikarna en
truppmönstring omfattande hela 40000 man. Goldoni var en förtjust
och imponerad åskådare. Efter mönstringen bröt hären upp från
Romagna, och Carlo kunde bege sig vart han ville. Först styrde
han kosan till Floørens och därpå till Pisa, i avsikt att fortsätta
till Genua.
Han hade ämnat stanna tre dagar i Pisa men blev kvar där
i tre år.
Då han en dag gick förbi ett palats, lade han märke till en
ovanlig rörelse på gatan utanför. Vagn efter vagn rullade fram
till porten och stannade. Han frågade vad som var à färde och
fick till svar, att det var sammanträde i Arcadia; i Pisa fanns
nämligen en “colonia“, en avdelning av den romerska Arcadia.
Av nyfikenhet gick Goldoni in i salen och ställde sig att lyssna
till allehanda tävlande poeter, och erinrande sig, att han själv i
ungdomen diktat en sonett för ett liknande tillfälle, bad han, om
tillåtelse att, även han, få uppläsa en dikt. Sonetten väckte stort
bifall, man frågade nyfiket vem den okände var, och då det blev
bekant, att det var Goldoni, skyndade en mängd pėérsoner att
göra hans bekantskap. Man övertalade honom att stanna i Pisa
och öppna en advokatbyrå. Företaget gick utmärkt; samme
advokat, som i Venedig ej haft en enda klient, måste här arbeta
dag och natt, honoraren strömmade in. “Men“, berättar Goldoni,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
