Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Carlo Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARLO GOLDONI 95
för österrikarna, passade på tillfället, vände och satte i full
karriär av tillbaka till Pesaro. Där stod paret, huttrande av köld.
Maria Nicoletta till att gråta; men Carlo tappar inte modet,
han tröstar henne med att de båda äro unga och ha goda ben
och att de nog skola lyckas taga sig fram till lägret. Maria
torkar tårarna, Carlo börjar gnola på en munter visa, och de
anträda sin vandring till österrikarnas läger.
De ha gått några hundra steg, då de hejdas av en liten flod;
bron är riven. Goldoni tar sin hustru på axeln, vattnet är inte
djupt, och de komma lyckligt över. Men ett litet stycke längre
fram träffa de på en ny flod, och återigen finns ingen bro; nu
börjar signora Nicoletta gråta på allvar, men Carlo tar en
överblick över trakten och förklarar, att om de följa stranden i
riktning mot havet, skola de säkert träffa på någon båt, som fraktar
dem över. Hans uträkning visar sig riktig, efter en stund bli
de varse några fiskare, och dessa hjälpa dem över till andra
stranden. Strax därpå hamna de i en liten osteria, där de
förplägas med mjölk, bröd och ost, och en bondflicka erbjuder sig
att följa resenärerna till den första österrikiska piketen.
Den fientlige sergeanten mätte först de båda vandrarna
med misstrogna blickar; men då han fick se passet, ställt på
genuesiske konsuln och hans hustru, förde han det underliga
paret till översten. Denne studsade vid åsynen av namnet på
passet och frågade: — Är ni Goldoni alltså? — Ja tyvärr. —
Författaren till “Belisario“ och komedien “Cortesan Veneziano“?
— Ja. — Och damen här är signora Goldoni? — Ja, och för
närvarande bokstavligen mitt allt i världen. — Det har sagts mig
att ni har kommit till fots. — Och det är sant, — svarade Gol-
doni och började i livliga färger skildra hela sin Odyssé. Översten
skrattade gott, och sedan han ytterligare gjort sig underrättad
om anledningen till deras resa till Pesaro, lovade han, att alla
deras beslagtagna saker skulle återställas till dem. Därefter lät
han visa dem till ett hotell och förklarade, att de hade sin fulla
frihet i den lilla staden, men till Pesaro fingo de ej lov att
återvända. Goldoni bad då, att de skulle få tillstånd att bege sig
till Rimini, där de hade bekanta, och härtill samtyckte översten
villigt, ty i Rimini hade österrikiska hären sitt högkvarter. Efter
en stund uppenbarade sig en soldat med sakerna, Goldoni
återfick allt, ingenting hade förkommit, och dagen därpå avreste
paret till Rimini.
Överbefälhavare över österrikiska armén var fältmarskalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
