CARLO GOLDONI 97 “den lede sände ett komediantsällskap till Pisa“, och vår författare kunde ej avhålla sig från att gå på teatern och ånyo börja skriva komedier. Till råga på allt vände sig den berömde venetianske skådespelaren och teaterdirektören Sacchi till honom med anhållan om en komedi. Sacchis namn verkade som en elektrisk stöt på Goldoni. Sacchi var den främste skådespelaren i Italien, en bildad man och som talang jžmförbar endast med Talma. Det prosaiska advokatgörat började för övrigt tråka ut komediförfattaren, och hans olust för det steg, då han nästan samtidigt med Sacchis anbud blev kallad till medlem i Roms Arcadia. Han fick namnet Polisseno samt begåvades med godset Tegea i Arkadien. Dädanefter var han alltså den lycklige fast fiktive ägaren till ett grekiskt jordområde, där turkarna odlade vete. Han innehade titeln av arkadisk poet och undertecknade sig Polisseno Tegeio. Till Sacchi skickade han inom kort komedien “ll servo di due padroni“. Den gjorde oerhörd lycka, och följden blev, att den venetianske teaterdirektören äntligen och så fort som möjligt ville ha ännu en pjäs av honom. Varken dag eller natt var Sacchi ur Goldonis tankar, och på tre dagar skrev han komedien “Il figlio di Arlechino perduto e ritrovato“, ett av hans bästa sceniska atbeten. Goldonis anseende som advokat hade emellertid så befäst sig i Pisa, att han jämsides med det litterära arbetet hade mål vid alla domstolar och klienter av alla stånd och yrken: förnäma herrar, rika borgare, köpmän, präster, munkar, arrendatorer och till och med kolleger, som invecklade i kriminalprocesser begärde råd av honom. Men affärens fortsatta utveckling skulle alldeles omintetgöras av teatern. Till Livorno anlände en känd skådespelare och teaterdirektör, Medebac, och naturligtvis vände han sig till Goldoni för att få en komedi. Olyckligtvis var även signora Medebac en utmärkt aktris. Hennes ljuva ansiktsuttryck, hennes vackra, uttrycksfulla röst och hennes intelligens gåvo utsikt till lysande framgångar på scenen, och Goldoni tyckte det skulle vara värt att skriva en komedi, som lät hennes förtjänster komma till sin fulla rätt. Den sluge Medebac och hans kanske ännu förslagnare gemål märkte, att Goldoni var en man att förtjäna pengar på, och hur de fjäsade för honom, förmådde de honom till sist att uppge advokatbyrån i Pisa och taga fast anställning som komediförfattare vid deras trupp. Att Medebac arrenderat teatern Sant’Angelo i Venedig och Carlo således skulle Rokokomänniskorna. 7