Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 ROM
dåtida Venedig, ty författaren har en stor förmåga att kort och
träffande skildra vad som händer och sker, och venetianska
folket känner han i grund. Samtidigt med gasetten utgav Gozzi
en veckotidskrift, “ll mondo morale“, där han tryckte en sorts
allegorisk roman om det mänskliga fördärvet och sätten att råda
bot för tidens moraliska förfall; en översättning av Klopstocks
Messias såg också dagen’där. Publikationen var alltför tråkig
för att bli långlivad.
Oaktat regeringens stränghet mot samhällskritiker
oçh-tidningsskrivare cirkulerade det kanske ingenstädes så många
satiriska dikter, så många giftiga sonetter som i Venedig. Satir och
gyckel, påstod en av poeterna, äro bästa sättet att förbättra
sederna under tider, då njutningslystnad och lättja tagit överhand.
Själva prokuratessan fick ibland anledning att förargas på
smädeskrivarna. Det finns bevarad en satir från den tiden, där det
uppräknas tavlor och skulpturer lämpade som present åt
namngivna personligheter. Prokuratessan får en staty av den
botfärdiga Magdalena, vilket så tillvida var olämpligt som signora
Tron visserligen hade syndat mycket i sin ungdom, men
ingalunda kände sig botfärdig på äldre dar utan gärna skulle syndat
mera, om ej åldern lagt hinder i vägen.
“Gazzetta Veneta“ utkom under icke fullt ett år, från 16
februari 1750 till 31 januari 1761. Efter dess nedläggande tog
Gozzi Addisons Spectator till mönster för en ny publikation,
“Osservatore“, allvarligare och mera litterär men långt ifrån så
underhållande som “Gazzetta“. Addison hade en hel stab av
talangfulla medarbetare, medan åter Gozzi ensam sammanskrev
hela “Osservatore“, vadan den ej kunde undgå att på längden
bli enformig.
Vid denna tid avled Partenide; Gozzi andades lättare, nu
kunde han få läsa och skriva i ro, så vitt hans undergrävda
hälsa och förstörda nerver tilläto det.
Som det tycks redan under hustruns livstid hade han knutit
en förbindelse med en fransyska, Sara Cenet, som händelsevis
hamnat i Venedig. Sara var dotter till en trädgårdsmästare och
en sömmerska i Paris. Två italienska dansöser, som givit sig
ut för att vara förnäma italienska damer, hade övertalat henne
att följa med dem till Venedig under förespeglingar om en
lysande framtid. Den stackars flickan blev snart varse vad
beskyddarinnornas löften voro värda, och i sin nöd vände hon sig
till prästen i kyrkan S. Angelo, en stor hedersman, och bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
