Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 ROM
och den okändas fägring överträffade hans förväntan. Han
började allt ihärdigare speja efter henne, och hon å sin sida fick
allt mer att syssla med i fönstret. Carlo tog sig för att nicka
god dag och god afton åt henne, och på det sättet knöts
bekantskapen. En gång blåste en olidlig scirocco, varenda
venetianare hade ont i huvudet; Carlo fick syn på sin vackra granne
och dristade fråga henne, hur hon mådde och om hon kunnat
sova under nattens storm. Närmandet upptogs älskvärt, och det
började föras täta samtal, som dock avbrötos vid ljudet av någon
fotgängares steg. Inom kort fick Carlo veta, att signoran var
gift, att hon var sjutton år och att hennes man var sjuklig och
mycket äldre än hon.
En gång föreföll grannen helt förlägen och orolig, då hon
fick se honom. Vad hade hänt? — Jo för två dagar sedan hade
hon skrivit ett brev till Carlo och inneslutit sitt miniatyrporträtt.
och han hade ännu ej givit henne ett tecken, att han mottagit
det. Då Gozzi svarade, att han ej visste av något brev,
bleknade hon och sjönk halvt vanmäktig ned på en stol, och Carlo
hörde endast orden: “Gud, jag är förrådd!“ Elfter några
ögonblick uppenbarade hon sig på nytt i fönstret, förklarade med
undertryckt stämma, att hon befann sig i en mycket obehaglig
belägenhet och behövde sin grannes råd, samt bad honom att
klockan åtta nästa morgon vänta på henne vid Sant’
Apollinarebron; hon skulle infinna sig där i gondol och med en vit
näsduk ge honom tecken att komma ombord.
Med klappande hjärta infann sig Carlo på överenskommen
plats och fann där grannen, vackrare än någonsin och i en
lysande toalett. Kring halsen hade hon en dyrbar kedja, i
öronen örhängen av gammalt venetianskt arbete och på händerna
blixtrande juvelringar. Hon tillsade gondoliären att draga för
gardinerna och ro till Giudecca, där hon skulle besöka en nunna
i ett kloster. Carlo satt stum av häpnad, men den okända
började i korta ord berätta för honom vad som vållade hennes
ängslan. I bottenvåningen i deras hus bodde ett fattigt par, som
hon visat mycken godhet. För några dagar sedan hade mannen
i hemlighet kommit till henne, anförtrott henne, att han kände
herrn mitt emot och åtnjöt hans förtroende, samt lämnat fram
ett brev, som han antog krävde svar.
Den vackra grannen tog fram brevet, som hon haft gömt i
barmen, och lät honom läsa det.
— Men jag har inte skrivit det här brevet, utbrast Carlo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
