Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröderna Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖDERNA GOZZI 129
Hur kunde Signora tro, att jag skulle uppvakta henne med
sådana där erotiska dussinfraser och citera Metastasios verser som
förste bäste gondoliär?
— Tyvärr svarade jag på brevet, suckade den sköna. Den
där mannen lämnar det till min man; vad skall jag göra?
Carlo började lugna henne; han rådde henne att för någon
tid sluta upp att språka med honom genom fönstret och att om
den där skälmen återigen kom med något förfalskat brev säga,
att hon inte önskade föra någon lättsinnig korrespondens, ty hon
var inte den som ville bedraga sin man.
Hon fann rådet klokt och beslöt att följa det.
Under samtalets fortsättning fick Carlo veta, att hennes man
dyrkade henne, att han var klen till hälsan och ej tyckte om att
se gäster i huset men ibland tillät henne att besöka släktingar.
Under tiden lade gondolen till i närheten av klostret, den
sköna tryckte hjärtligt Carlos hand, gav honom en talande
avskedsblick och steg i land. Carlo tog en annan gondol och
återvände hem, förälskad.
En vecka förflöt utan att signoran visade sig i fönstret; men
åttonde dagen skymtade hon hastigt törbi och kastade i
förbifarten in till Carlo en pappersrulle fastbunden vid en liten sten.
Ater ett rendez-vous i en gondol, åter tecken med en vit näsduk.
Denna gång hade signoran arrangerat en längre utflykt på Canal
Grande. Den falske budbäraren hade ånyo lämnat henne ett
brev, men blivit avvisad; nu hade han emellertid bestulit hennes
man på några dukater och av den anledningen blivit bortkörd från
bostaden. Signoran hade alltså blivit av med spionen och var i
dag vid mycket gott humör. Gozzi påstår, att hon var skönare
och mera intagande än vanligt; det oaktat tog han farväl av
henne blott med en kyss på handen. Gondolturerna upprepades
allt oftare, och efter sex månader slutligen tog platonismen en
ända i en trädgård i Murano, kanske mer genom den vackra
signorans än den filosofiske Carlos förvällan.
Efter någon tid dog hennes man, som lidit av lungsot; änkan
ärvde en stor förmögenhet och utvecklade efter vad Gozzi
försäkrar alltmera tjusande egenskaper. Men Carlo var en trög
älskare. Så inträffade, att han fick besök av en god vän, en
ståtlig man och stor kvinnotjusare. Gozzi anförtrodde honom,
som vanligt “i djupaste hemlighet“, sitt förhållande med grannen
och utmålade henne som ett sannskyldigt ideal av förtjänster
och dygder. Vännen skrattade åt honom och förklarade, att
Rokokomāänniskorna. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
