Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Francesco Albergati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 ROM
Någon lät henne höra det elaka epigrammet, varpå signora
Cecilia helt lugnt svarade: “Hanno ragione, perchè la persona
la dono“.
Mannen, som var närvarande, brast i skratt, helt förtjust över
att ha en så kvick hustru.
Albergati, glad sällskapsmänniska, berömd författare och
ryktbar även på grund av sina privata öden, blev en mycket
välkommen gäst hos signora Cecilia. Redan på en av de första
“conversazioni“, han bevistade, gav han prov på sin
överlägsenhet i repliken. Det dansades i salongen, och en fransman
piruetterade så löjligt i menuetten, att Albergati ofrivilligt brast i
skratt. Fransmannen blev förolämpad och trädde fram till
italienaren med orden: “Jag vill bara säga markisen, att om jag än
dansar illa, så slåss jag bra“; varpå Albergati ögonblickligt gav
till svar: “Så slåss då alltid, och dansa aldrig!“ Hela salongen
hade roligt åt svaret, och även fransmannen skrattade och lät
tanken på duell fara.
Hos Cecilia Tron sammanträffade Albergati med Alessandro
Pepoli, bolognesisk senator, sedan några år bosatt i Venedig.
Pepoli, betydligt yngre än Albergati, var en i många avseenden
med honom besläktad ande och en mycket intressant människa.
Utrustad med allehanda slags talanger och därjämte fåfäng och
angelägen att bli omtalad uppträdde han ena dagen som tragisk
eller komisk skådespelare på privatscener, den andra som
balettdansör eller lindansare, konstberidare eller fäktmästare. En gång
under en marknad i Padua ställde han till ett formligt tumult på
Pra della Valle, där han i sällskap med sin vän markis Orologio
jagade fram med ett sexspann så hänsynslöst, att många
människor blevo skadade; Inquisitori di Stato straffade honom med
några dagars husarrest för hans vådliga framfart.
Men Alessandro hade också sina allvarligare stunder i livet;
då skrev han komedier eller dramer och till och med fördjupade
sig i vetenskapliga och litterära studier. 1781 fick han av
Tiomannarådet tillstånd att i sitt palats uppföra den komiska operan
“Vendemia“. Dessa föreställningar blevo mycket omtalade; en
av Pepolis gäster, abate Carquelli, skrev till en vän, att musiken
var god, orkestern förträfflig och förträffliga också två “ballette
grotteschi“, i vilka Pepoli själv dansade såsom “primo ballerino“
jämte dansösen Celini från Cassanteatern. Pepoli saknade
visserligen yrkesdansörernas färdighet, men han dansade med
“bravura“ och utförde de svåraste danser. Teatersalongen rymde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
