160 ROM blonda håret måste åstadkommas medelst konst. Studiet av den romerska och grekiska litteraturen gav italienarna jämte det myckna allvarliga även åtskilliga mera frivola lärdomar. Kvinnorna erinrade sig, att Ceres och Venus voro blondiner och att egyptiskor, som velat gälla för skönheter, färgade håret gyllenblont. Kanske att även medeltidens kvinnor känt till detta sätt att förhöja sitt behag, men som de så gott som dagligen väntade att få höra de himmelska basunerna kalla mänskligheten till den yttersta domen, vågade de ej förbättra Guds verk. Hur skulle det ha sett ut om italienskorna, av naturen svarthåriga, i denna fruktansvärda stund hade trätt inför den högste domarens majestät med färgat hår? Då hade de väl blivit satans rov. Skaparen hade väl tilltalat dem som det heter hos en förgäten fransk poet, Philippe Bosquier: Je ne vous cognay pas, vous nestes mon ouvrage, Vous n’estes marquées du sceau de mon image, Car vous avez brouillé le teinct de vos cheveux, Le teinct de vostre face et le teinct de vos yeux. Renässansens kvinnor tänkte inte så långt in i framtiden; njuta livet och behaga var deras lösen, alla ville vara skönheter, alla blondiner, även om de skulle komma att få svara för det på yttersta dagen. Även i livet underkastade de sig lidanden. För att solen riktigt skulle bränna in färgen sutto de flera timmar om dagen på sina takaltaner, iförda stora halmhattar, kallade “Solane“, som voro öppna upptill och skuggade endast ansikte och axlar; håret låg utbrett över solanans brāätten. Jämte vården om kroppens och hårets skönhet voro toalettbestyren en av de förmögna damernas viktigaste sysselsättningar, De stora damskräddarna voro liksom än i dag modets diktatorer. Till de ryktbaraste hörde messer Giovanni, som hade sin “ateljé“ i närheten av kyrkan San Lio och var en sådan mästare i sitt fack och så outtömligt idérik, att han väckte hela Venedigs häpna beundran. “Uomo di tanta esperienza e dottrina nell’arte, che è cosa da stupire il mondo“, säger en samtida om honom. Pärlor voro på den tiden på högsta modet, och en bland messer Giovannis specialiteter var att utstoffera sina kunders klänningar och hår med pärlor. Ingen gick upp mot honom i konsten att förhöja den kvinnliga skönheten med smakfullt anbragta smycken. Framför hans hus låg alltid en sådan mängd magnifika gondoler, att det var svårt att komma fram i kanalen.