Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den venetianska målarkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VENETIANSKA MÅLARKONSTEN 161
En kanske än remarkablare storhet än messer Giovanni var
Bartolommeo Bontempele da Calice, ty han förfärdigade de
utsökta brokadtyg, som vi än i dag beundra i museerna, de s. k.
“ormosini“, “zendadi“ och “soprarizi“. Själve sultanen lät
införskriva dem, och Signorian hyllade Bartolommeo som den inhemska
industriens furste. Liksom messer Giovannis ateljé var messer
Bartolommeos butik alltid belägrad av folk. Tack vare sitt
umgänge med patriciatet förvärvade Bartolommeo så fulländade
manér, att han vann tillträde till de högsta kretsar.
En lika viktig roll för venetianskorna som dessa storskräddare
spelade mästarna i “arte aromateria“, uppfinnarna av parfymer
och vällukter. En av dem, messer Saba de Franceschi, hade en
bottega med en björn till skylt, kanske något olämpligt för en
parfymbod men dock en extra lockelse för kunderna, ty en björn
hade aldrig varit skådad i Venedig.
Dessa blonda kvinnor, dessa brokader, pärlor och ädla stenar
måste få sina målare; Paris Bordone var i någon mån en, men
den egentlige var Paolo Veronese, denne det lysande
njutningslivets målare. Hans människor tyckas aldrig ett ögonblick ha
prövat vad sorg och bekymmer vill säga; deras pannor äro ljusa,
de fröjda sig åt livet. Gāästabud, triumftåg, högtidliga venetianska
processioner, det är ämnena för hans målningar, och om han
målar något helgon, så är denna Katarina eller Helena en förnäm
venetianska i brokad och ädelstenar, tjusande i sin tankfullhet,
till och med allvarlig, men aldrig melankolisk. Venedig hade
ännu sina rikedomar i behåll och njöt av dem, drog nytta av
sina politiska triumfer, med ett ord var lyckligt, och denna lycka
framlyser i Veroneses tavlor.
Fördraget i Château Cambrai, varifrån Venedigs förfall daterar
sig, och likaså striden mot reformationen, den s. k.
motreformationen, bidrog att förändra de sociala förhållandena i dogestaden
och på samma gång den venetianska màålarkonstens ideal. Kyrkan
bekämpade icke blott de nordiska reformatorerna utan gjorde
samtidigt front även mot renässansens grundsatser. De olympiska
gudarna, som trängt sig in i litteraturen och de bildande konsterna
och återtagit sitt herravälde, måste vika, Venus, skönhetens gudinna,
i första rummet. Den nakna kvinnokroppen lystes i bann, om ock
konstnären framställt den aldrig så rent; de sanna moralisterna
stodo redan till hands med sina skynken. Men Venedig hade
blivit alltför vant att dyrka Tizians och Veroneses kvinnofägring
Rokokomänniskorna. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
