Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den venetianska målarkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 ROM
summan av 21,000 för själva arbetet. Giambattista begav sig
åstad åtföljd av sin son Domenico, och på tre år utförde han
de väldiga freskomäålningarna, som i djärvhet kunde mäta sig
med de största renässansmästarnas verk.
1753 återvände Tiepolo till Venedig, där han under några
år fortsatte att smycka palats och kyrkor med fresker och
öljemålningar. 1762 kallade honom Karl Ill av Spanien till Madrid;.
den över sextiofemårige mästaren ryggade ej tillbaka för den
långa resan, han anförtrodde omsorgerna om hemmet åt sonen
Giuseppe Maria, tog med sig sönerna Giandomenico och Lorenzo
och begav sig av. I Venedig hade Giambattista en längre tid
haft till modell en viss Cristina, en gondoliärdotter, vars drag
finnas bevarade i hans tavlor och teckningar. Mästarens biografer
tvista, om Tiepolo tog med sig Cristina till Spanien eller ej;
att han lämnade kvar makan, som föredrog ridotternas spelbord
framför resor, det vet man. Måna om sin hjältes goda namn vilja
de flesta levnadstecknarna ej tro, att mästaren vid sin framskridna
âlder och till på köpet till katolske konungens hov tog med sig den
venetianska gondoliärdottern, även om han behövde henne som
modell. De torde också ha rätt, ty vid tiden för Giambattistas
färd till Madrid var hans älskade Cristina redan omkring fyrtio
âr, och hennes gestalt var säkerligen inte nog smärt för att hon
skulle dugt som modell till de luftiga gudinnor, som ses i de
kungliga palatsens tak. Antagligen med sina söners hjälp sökte
sig Giambattista en ny modell i Madrid, vilket inkvisitionen till
tróts ej māåtte ha varit så svårt, ty målaren Greco bodde, som
man vet, under samma tak som sin modell i Toledo, och ändå
paraderar hon som helgon i åtskilliga spanska kyrkor. Däremot
tycks Giambattista ha tagit med sig en mulatt, som en av hans
svarta tjänare skänkt honom. Afrikanen figurerar ofta på Tiepolos
tavlor, lika ofta som två vackra vinthundar. De tillhörde dock
ej konstnären utan patriciskan Helena Balbi-Barozzi.
Giambattista var en god människa, i Madrid kallade man
honom “Tiepolo el bueno“; det oaktat lyckades han ej komma
på god fot med den för sin avundsjuka omtalade Rafael Mengs,
som ej kunde smälta, att jämte honom även venetianaren åtnjöt
konungens ynnest. Det berättas till och med, att Mengs en gång
lejde två landstrykare, “saltadores de caminos“, att grundligt
prygla upp Tiepolo. Historien berättas av en viss Josè de Ribera
med det något osannolika tillägget att Mengs, som ville med egna
ögon övertyga sig om att hans “saltadores“ utförde befallningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
