ÅTTONDE. KAPITLET. ROSALBA CARRIERA. 1. Den unga venetianskan Rosálba Carriera målade år 1700 ett så lyckat porträtt på elfenben av Antonio Orsetti från Lucca, att den förtjuste patriciern till lön sände henne två par handskar och två parfympåsar, förfärdigade av nunnor i Lucca. Honoraret var ju anspråkslöst, men så var också miniatyren Rosalbas första fjät på den konstnärliga banan. Rosalbas far, Andrea, bördig från Chioggia, var maestro di casa hos prokuratorn Bon, och hennes mor var dotter till en tunnbindare i Venedig. Andrea var en ovanligt händig man och en smula artist. Då han fick se, hur hans bambina illustrerade sina skolböcker med teckningar, sände han henne som elev först till målaren Giuseppe Diamantini och sedan till hans lärjunge Antonio Balestra. Denne Antonio var en utmärkt etsare, och Rosalba drog sådan nytta av hans undervisning, att hòn tidigt började förtjäna på att måla snusdosor, då högmoderna artiklar, samt konstnärliga solfjädrar. På den tiden vistades i Venedig en förmögen engelsman, Christian Cole, mycket talangfull dilettantmålare; han gjorde bekantskap med Rosalba och började uppmana henne att överge oljefärgerna och måla pasteller i stället. Rosalba lyssnade till hans råd och beträdde den väg, på vilken hon skulle uppnå mästerskap. Rosalba hade två yngre systrar, Giovanna och Angela, båda musikaliskt begåvade och så goda huvuden, att de t. ex. på helt kort tid lärde sig latin och franska. Angela blev tidigt gift med Antonio Pellegrini, en talangfull dekorationsmålare, som längre fram tack vare Rosalbas protektion utförde väggmålningar i halva