180 ROM furst Antonio av Parma. Amalia och Benedetta blevo utan män, Rangones alla ansträngningar till trots. Än berömdare än porträtten av furstinnorna d’Este blev en pastell föreställande en flicka, som trycker en duva till sitt bröst. Rosalba skickade den i present till franske utrikesministern greve de Morville, och greven, som för tillfället var sjuk, blev så förtjust, att han efter vad det påstods tillfrisknade av pur glädje; han hängde upp pastellen i sin salong, där han hade målningar av Rubens, Paolo Veronese, Giorgione, Andrea del Sarto och Poussin. Man jämförde på den tiden Rosalba med Correggio, och Carlo Coypel, som också målade pasteller, adresserade en gång ett brev till henne sålunda: “Charles Coypel à Antoine Corège dit aujourd’hui Rosa Alba.“ Paris var så förälskat i Rosalba, att man bönföll henne att så fort som möjligt komma åter till Frankrike; Crozat erbjöd henne samma våning som sist i sitt palats, och man till och med hoppades, att konungen skulle erbjuda henne bostad i Louvren. Crozat bad henne att komma med Pellegrinis, modern och Nanetta, ja med man, om hon händelsevis skulle ha gift sig. Men Rosalba ville ej överge modern, som var alltför gammal för att än en gång företaga en så lång resa. IlI. Sommaren 1728 tillbragte Rosalba i Friuli, och som det i Görz gick allehanda festligheter av stapeln till Karl VI:s ära, begagnade konstnärinnan tillfället att taga Wiensocieteten i beskådan och hälsa på en gammal vän, Antonio dall’Agata, en präktig människa men föga betydande mäålare. Kejsaren fick vetskap om att venetianskan var i Görz och lovade kalla henne till Wien för att porträttera även dess storheter. Tills vidare återvände hon till Venedig och tog med sig Antonios systerdotter, Felicità Sartori, en ung flicka, som visade stora anlag för teckning och som också blev en av konstnärinnans förnämsta lärjungar. Icke fullt två år därefter blevo Rosalba och Pellegrini nästan samtidigt kallade till Wien. Konstnärinnan fick sin inbjudan genom den store antikvitetskännaren Daniele Antonio Bertoli. I början av maj 1736 begav sig Rosalba jämte Nanetta till österrikiska huvudstaden för att där skära nya lagrar. Hon porträtterade kejsaren och Pietro Metastasio, som då stod på höjden av sitt rykte.