Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rosalba Carriera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 ROM
Konstnärinnan hade alltför länge varit lycklig för att icke
dystrare dagar skulle stunda. På våren 1738 dog hennes älskade
syster Nanetta, hennes själs förtrogna och på samma gång hennes
dugligaste medhjälperska. Nanetta hade alltid haft klent bröst;
nu övergick detta kroniska lidande till en farlig sjukdom, som
berövade Rosalba detta hennes andra jag. Konstnärinnan blev
djupt gripen av förlusten och hade hädanefter ofta stunder av
mörk melankoli. Till medhjälparinna i ateljén tog hon nu
Angeletta Sartori, Felicitàs syster, och nedlade ett hängivet arbete på
hennes konstnärliga utbildning. Angeletta kunde dock icke
ersätta hennes älskade Nanetta.
I december 1739 anlände till Venedig en son till konung
August Ill av Polen, Fredrik Kristian, i ärende att uppköpa så
många arbeten av Rosalba som han någonsin kunde komma över.
I hennes ateljé valde han ut fyrtio pasteller, som nu finnas i
Dresdengalleriet, och dessutom sökte han förvärva sig allt han
kunde ur andra händer. Bland annat ville han äntligen ha det
vackra porträttet av Maria Capitanio, Rosalbas väninna, och
erbjöd 150 sekiner för det. Då ägarinnan tvekade, gav han henne
på köpet en magnifik sachsisk servis, som säkert var värd en
än större summa. Vittorio Malamani, Rosalbas biograf, uppger
emellertid, att detta porträtt ej finns i Dresden.
Den sachsiske kurfursten åtföljdes till Venedig av hovrådet
Hofman, som skulle vaka över att den unge, galante fursten ej
hoppade över skaklorna. Flitig gäst i Rosalbas ateljé råkade
emellertid det allvarliga hovrådet själv förälska sig i Felicità och
lade sina känslor så oförbehäållsamt i dagen, att hela Venedig
talade om denne mentor, som skulle skydda sin discipel för Amors
pilar men själv råkat bli sårad. Såren voro djupa, ty återkommen
till Dresden trädde Hofman i korrespondens med Felicità, och efter
halvtannat år utverkade han av sin konung, att italienskan
kallades till Dresden som hovmålarinna. Flickan tvekade, om hon
skulle antaga kallelsen, men Rosalba uppmanade henne ivrigt
därtill, oegennyttigt nog, ty det kostade på henne att behöva
skiljas från en av sina bästa lärjungar. Felicità lät sig övertalas,
och den 16 maj 1741 skrev hon till Hofman, att hon antog kallelsen;
kort därefter anlände hon till Dresden, åtföljd av sin bror, och
redan i slutet av juni var hon hovrådinna Hofman. Den generöse
maken skänkte henne tusen louisdorer i morgongåva, till hennes
släktingar skickade han tusen taler, dessutom ställde han till
hennes fria förfogande den pension hon skulle uppbära ur kung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
