NIONDE KAPITLET. CASANOVA. 1. Till komedianternas skara i norra Italien hörde, omkring år 1720, en viss Gaetanello Casanova. Han hade flytt från sitt hem i Parma till Venedig i sällskap med “Fragoletta“, en vacker och levnadslustig flicka, som hittills spelat “servetta“ på smärre scener. Den lovande skådespelerskan fann emellertid snart en rikare tillbedjare än parmesanaren, och en vacker afton övergav hon älskaren för att icke mera återvända till honom. Gaetanello stannade kvar i Venedig och hyrde sig en liten kammare vägg om vägg med skräddaren Geronimo Farussis butik, och som skräddaren hade en vacker dotter, Zanetta, tröstade sig komedianten snart över Fragolettas otrohet och förälskade sig i venetianskan. Skräddaren, som avskydde och föraktade “histrioner“, lät visserligen Zanetta få sin vilja fram och samtyckte till partiet, men dog av grämelse. På dödsbädden avtvang han mågen det löftet, att han aldrig skulle låta Zanetta beträda tiljorna, d. v. s. sälja hennes själ åt djävulen. Gaetanello ansåg emellertid, att skräddaren efter sin död inte skulle få veta, om Zanetta blivit aktris, och engagerad vid italienska scenen i London tog han henne med sig dit och utbildade henne till skådespelerska. 1728 återvände han till Venedig med hustru och två söner, Gian Giacomo och Francesco, om vilken senare dock påstods, att inte Gaetanello utan konung Georg Ill av England var hans far. Det unga skådespelarparet uppträdde på teatern San Samuele och skördade allmänt bifall. Men lyckan varade inte länge, 1733 dog Gaetanñnello. Zanetta, gemenligen kallad “Buranella“, stod vid tjugofem års ålder som änka med två barn och väntade det tredje. Impressarion Imler,