Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Casanova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CASANOVA 185
ofta omnämnd i Goldonis memoarer, erbjöd henne emellertid att
kvarstanna vid teatern San Samuele, och inte nog därmed, han
hade förälskat sig i henne och tilldelade henne de bästa rollerna.
Imler, kort och tjock,.så gott som utan hals, med små ögon och
potatisnäsa, var en oförliknelig komiker, och då han under
intermezzona sjöng duetter med sin näpna moitié, narrade han även
de mest surmulna att gapskratta. Zanetta kände visserligen icke
till en enda not, men som hon hade gott öra och vacker röst,
redde hon sig utmärkt. Men efter ett par år tröttnade den vackra
unga kvinnan på den fete impressarion, och då en agent kom
och värvade skådespelerskor för August Ills scen, begagnade
hon tillfället och begav sig med honom åstad till Polen (1735).
Under vägen ångrade hon sig emellertid och styrde i sällskap
med andra komedianter kosan till Petersburg, till tsarinnan Anna
lvanovnas hovteater. Några år senare uppträdde hon i Varschau,
och 1750 slutligen blev hon engagerad i Dresden. Hon var då
över fyrtio år, och en kritiker från Stuttgart skrev om henne, att
hon hade en jättinnas gestalt och en gummas ansikte men
räddade sig genom sin sceniska rutin. I älskarinnerollerna hade hon
sin hesa röst emot sig, men livfull och spirituell slog hon dock
an pà publiken.
Under dessa moderns irrfärder växte den lille Giacomo upp,
nästan utan att känna henne. Förmyndare för gossen var Giorgio
Baffo, en venetiansk patricier, författare till en hop
tillfällighetsdikter, utgivna efter hans död, men mormodern, Maria Farussi,
var den enda som hade någon smula hjärta för den övergivne
gossen. Mormodern iförde den åttaårige dottersonen abbésutan,
skaffade honom en blond peruk och satte honom i skola hos
prästen Gozzi i Padua. Den hederlige abbén var visserligen inte
djupare bevandrad i vetenskaperna, men efter bästa förmåga
undervisade han Giacomo i latin, logik, kosmografi och fiolspel,
och abbéns syster, Bettina, en pikant flicksnärta, förvred huvudet
på den tioårige eleven och kom honom att för första gången ana
vad kärlek var.
En vacker dag berättade man för den unge studeranden, att
hans mor skulle komma till Venedig; Giacomo blev glad, men
ännu större glädje än modern beredde honom middagen, som
vänner gåvo till Zanettas ära. Stämningen under festen var
hög; en engelsman, vän till skådespelerskan, uppläste en ganska
oanständig quatrain, som Giacomo till moderns, förmyndarens
och hela sällskapets överraskning besvarade med en kvick pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
