186 ROM tameter. Gossen fick vid detta tillfälle göra den erfarenheten, att kvickhet kan inbringa reella fördelar, ty engelsmánnen och modern gåvo honom var sin guldklocka. Efter femton års studier blev Giacomo doktor “utriusque iuris“ på en avhandling betitlad: “Äga judarna rätt att uppföra nya synagogor?“ och därpå skulle han enligt moderns och förmyndarens önskan ägna sig åt det prästerliga kallet. Den venetianske patriarken, monsignor Correr, gav honom de fyra lägre invigningarna, och i ynglingens yviga svarta hår rakades tonsuren upp. Lyckan eller olyckan ville emellertid, att Giacomo blev bekant med senatorn Malipiero, en rik gammal libertin och cynisk filosof, som var känd i hela staden för sina lukulliska middagar. Malipiero protegerade Teresina Imler, dotter till teaterdirektören, som fordom haft ett förhållande med Zanetta. Teresinas mor hade dragit sig tillbaka från scenen och tillbragte hela dagarna i kyrkan, men om kvällarna ledsagade hon dottern till den gamle vällustingen. Giacomo träffade Teresina hos Malipiero, och naturligtvis förälskade han sig genast i henne. Han började kläda sig efter sista modet, lät håret växa igen över tonsuren och gjorde ymnigt bruk av jasminpomada. Prosten i San Samuele, där den unge klerken tjänstgjorde, hade en fin näsa; han kände genast jasminlukten och påminde Giacomo om att ett kyrkomöte hade förbjudit andans män att pomadera sig. “Clericus, qui nutrit comam, anathema sit!“ Men Giacomo frågade inte efter de kyrkliga föreskrifterna utan inlät sig oupphörligt i nya kärleksäventyr, knöt ena dagen förbindelse med den beryktade Gardela, dotter till en gondoliär och hertigens av Würtemberg älskarinna, andra dagen med dansösen Tintoretta, känd i hela Venedig för sin kvicka tunga ; följden blev, att han inom kort hade sålt både sina guldklockor och allt bohag modern lämnat kvar i staden. I detta kritiska ögonblick råkade emellertid Zanetta påminna sig sina moderliga plikter mot sonen. Hon skrev till honom, att hon i Varschau lärt känna en franciskan från Kalabrien, som gärna skulle hjälpa honom fram mot att Zanetta, som hade försänkningar vid polska hovet, skaffade franciskanen ett biskopsdöme i Kalabrien. Därtill erfordrades endast, att polska drottningen Maria Josefa, österrikisk ärkehertiginna, skrev till sin dotter Maria Amalia, drottning i Neapel (Karl Ill:s gemål), och rekommenderade franciskanen. Zanetta vände sig följaktligen till Maria Josefa, som beviljade hennes anhållan, och franciskanen