194 ROM nornas och Kabbalans inflytande trots sina år skulle bli mor och att hon skulle dö efter barnets födelse men inom sjuttiofyra dagar återuppstå som en ung, tjusande flicka; hon måste endast laga, att ingen fick vetskap om hennes tillfälliga död och att hon ej blev begravd. Innan detta underverk hann inträffa, blandade sig emellertid markisinnans arvingar i saken och körde den italienske äventyraren på dörren. Casanovas lysande utsikter i Paris hade för övrigt i allo förmörkats, han hade invecklat sig i processer med anledning av sidenfabriken, och trött på alla vedervärdigheter sålde han en vacker dag fastigheten, hästar, vagnar, det dyrbara möblemanget, avvecklade lotterigeschäftet och lämnade den franska huvudstaden, 1 december 1759, medförande 200 000 livres i kontanter och dyrbarheter. Manon Balletti förblev honom länge trogen, såsom framgår av brev till honom, men till sist gav hon sin lättsinnige tillbedjare förlorad och gifte sig med en äldre änkling. Casanova fortsatte sitt äventyrarliv i Tyskland, Holland, Schweiz, södra Frankrike och Italien. Då hans pengar togo slut, erinrade han sig på nytt markisinnan d’Urfé, som alltjämt trodde på hans magiska förmåga, och återvände till Paris. Denna gång lovade han, att han skulle förvandla henne till man, och lurade av henne en hop pengar och smycken, men till följd av en duell med en viss Santis måste han efter någon tid i hast lämna Paris och begav sig över till England. Där hade han dock icke lyckan med sig, och när så markisinnan d’Urfé avled och en outtömlig penningkälla med hennes död utsinade, styrde han àter kosan till kontinenten. Till verksamhetsfält utsåg han denna gång Berlin, Ryssland och Varschau, där den 5 maj 1766 hans ryktbara duell med Xaver Branicki ägde rum, och efter många flyktiga amourer och de mest växlande öden hamnade han så på nytt i Paris. Men han var då (1767) redan fyrtiotvå år gammal, vid de åren börjar turen hos damerna svika, och i hans liv spelade kvinnorna huvudrollen. Lyckligtvis fick han just vid denna tid en ansenlig summa pengar i arv efter senator Bragadin, och det blev för tillfället hans räddning. I Paris fick han dock ej stanna länge; han mötte nämligen en kväll på teatern markis de Lille, den avlidna markisinnan d’Urfés systerson, som i förolämpande ordalag förebrådde honom, att markisinnan depenserat över en miljon livres på honom. Han utmanade markisen på duell, men saken kom till konungens