Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Casanova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CASANOVA 205
den nödiga tiden fick vistas i ett venetianskt kloster. Efter denna
ledsamma händelse skrev hon ett arbete med titeln “Pièces
morales et sentimentales“, där man finner denna betecknande
reflexion: “Man får utstå många svårigheter i livet, till straff för
ungdomliga felsteg, härledande sig av dåligt val.“ Baronessan
lyckades dock övervinna svårigheterna, ty hon blev grevinna
Orsini-Rosenberg och åtnjöt stort anseende i den aristokratiska
världen.
Lika litet förrådde Casanova namnet på Henrietta, som han
med sådan ömhet omtalar i sina memoarer. Först hennes brev,
som engelsmannen Symons i våra dagar funnit i Dux, ha gjort
oss närmare bekanta med denna högintelligenta kvinna. Henrietta
Schückmann var antagligen kusin till den preussiske ministern
av samma namn; i sin ungdom levde hon fyra månader i ett
kärleksrus med Casanova, och när hon äntligen förmätt slita de
farliga bojorna, bevarade hon för Giacomo känslor av vänskap
och kanske mer än vänskap, som bestodo ännu när den åldrige
äventyraren satt som bibliotekarie i Dux. Då begärde hon
uteslutande vänskap av honom och badi sina brev, att han
skulle vara hennes litteräre ledare; hon bodde i Bayreuth
och fann dess smäåstadssocietet så tråkig, att hor citerade
Fredrik Ils ord: “L’’ennui est un siècle, la mort n’est qu’un
moment.“
Rika och förnäma damer bevarade Casanova i sympatiskt
minne, han å sitt håll glömde icke fattiga flickor, som han någon
gång haft ett förhållande med. Till dem hörde den Francesca
Buschini, venetianska, från vilken en mängd brev till Casanova
finnas bevarade. Han skickade henne penningunderstöd från
Dux efter råd och lägenhet, och till och med när han hade det
som bekymmersammast, i september 1783, tackar honom
Francesca för 150 lire. Denna sändning, skriver Francesca, var “en
balsam“ för henne, ty den dag hon mottog den hade hon
och modern ännu ingenting ätit av brist på pengar. “Nu
skola vi ställa till kalas“, tillfogar hon, “om måndag skola vi
köpa kastanjer och i ’moscato’ dricka en välgångsskål för mio
caro amico“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>