Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Casanova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 ROM
kvinna kunde motstå. Han visste mycket väl själv, att han aldrig
skulle kunna bli beständig i sin kärlek, och han fruktade
ingenting så mycket som äktenskapets bojor. En vacker äventyrerska,
grevinnan Rinaldi, önskade vinna fullständigt välde över honom,
förvandla honom till sin slav. I det syftet blandade hon en droppe
av hans blod med sitt och bar skatten till en i Milano ryktbar
häxa. Giacomo fick vetskap därom, och försedd med en pistol
och dukater rusade han i väg till den gamla häxan för att
avvända faran. Han erkänner dock, att när han fick se den lilla
flaskan, vari hans och grevinnans blod redan var blandat, så
reste sig håret på hans huvud av förfäran och han började
kallsvettas över hela kroppen. Med en lättnadens suck hällde han
ut den farliga vätskan genom fönstret och brände vaxdockan,
på vilken hans namn var inristat. Han kände sig åter fri och
aktade sig sedan att låta någon kvinna komma i besittning av
en enda droppe av hans blod.
1785 glömde han emellertid den läxa han fått i Milano och
förälskade sig i Wien så häftigt i fröken Caton M., en flicka
av ganska lätta seder, att han sedermera belåtet antecknade i
sina memoarer: “Sans mon génie tutelaire jaurais épousé à
Vienne une jeune étourdie dont j’étais amoureux.“ Skyddsanden
var poeten da Ponte, som gjorde honom underkunnig om
allehanda snedsprång som fröken M. begått. Detta ålderdomstycke
ha vi emellertid att tacka för en av de vackraste dikter
Casanova skrivit.
Casanova vann kvinnorna också därigenom, att han förstod
att bevara en hemlighet, när så krävdes. Om vi nu veta, att
den fröken X. C. V., som han lärde känna i Padua (1750) och
sedermera hade ett förhållande med i Paris (1759), var den
blivande grevinnan Orsini-Rosenberg, förmäld med kejserlige
ambassadören i Venedig, så är felet icke Casanovas, som i sina
memoarer omtalar henne blott under de ovannämnda initialerna,
utan det är nutidens snokande historiker, som genom en rad
skarpsinniga slutledningar lyckats röja inkognitot. Grevinnan
Rosenberg, talangfull författarinna, hade ett ganska stormigt
förflutet. Hon var född grekinna, och efter sin kärlekshistoria med
Casanova gifte hon sig med en engelsman, baron Wynne, och
hade med honom flere barn. Bliven änka knöt hon en
förbindelse med den venetianske patriciern Andrea Memmo, vilken
hade den obehagliga följden, att hon någon tid måste försvinna
ur sällskapslivet; hennes forne vän Casanova ombestyrde, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
