Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 ROM
lämplig lärare för gossen och förmådde modern att skicka honom
till den mest ansedda läroanstalten i landet, militärakademien i
Turin. Inom kort anträdde den lille Alfieri färden till
huyudstaden, åkande efter två sävliga oxar, ty vägarna voro dåliga,
och i Piemont använde man ännu antediluvianska
fortskaffningsmedel. Först i närheten av Turin fick Vittorio sätta sig upp i
en postschäs och för första gången i sitt liv åka fort, vilket på
det högsta tilltalade honom, ty moderns hästar voro vana vid
“en odräglig lunk“.
Akademien, som bestod av tre avdelningar eller
“appartamenti“, var en institution avsedd för unga adelsmäns uppfostran
och utbildning. Den förestods av präster, men Alfieri försäkrade,
att om några som helst moraliska grundsatser eller verkliga
kunskaper var där ej fråga, ty herrar professorer själva, råa och
okunniga, kände ej världen i vare sig teori eller praktik. Och
ändå var denna akademi på den tiden en berömd läroanstalt, dit
engelsmän, tyskar och till och med ryssar kommo för att studera.
Alltsammans gick egentligen ut på att eleverna skulle lära sig
Vergilius utantill, och Alfieri hade en kamrat, som uppläste sex
hundra verser ur “Georgica“ utan att stappla. Denna bravad
verkade så sporrande på Vittorio, att han blev en av de flitigaste
eleverna. Men utom Vergilius och Cornelius Nepos hade han
inga böcker att läsa. En av hans kamrater innehade emellertid
prästerna ovetande fyra delar av Ariostos skrifter, och en
bytesaffär uppgjordes, i det Vittorio förband sig att mot denna
kostliga skatt avstå en halv kyckling några söndagar å rad (ty på
söndagen vankades alltid kyckling).
På det sättet fick han veta vilken stor skald Italien ägde.
Priset var emellertid rätt så kännbart, ty maten i skolan var usel
och otillräcklig; den stackars Vittorio, som hemma hos modern
haft ett något så när gott hull, blev smal som en sticka. Till
hans andliga utveckling bidrog utom Ariosto en släkting, som
han ibland träffade, greve Benedikt Alfieri, kunglig arkitekt och
så entusiastisk konstvän, att var gång han nämnde Michelangelo
Buonarottis namn, lyfte han på hatten eller böjde på huvudet.
Vittorio hade redan vistats några år vid akademien, och
ännu hade han ej hōrt talas om en skald som hette Tasso, men
däremot hade han genom en lycklig slump kommit över
Goldonis komedier och blivit bekant med den samtida dramatiska
litteraturen. Metastasio inspirerade honom till hans första sonett;
ämnet var en vacker kvinna, som hans farbror dyrkade. Far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
