Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 ROM
därifrån till Sverige, som han tyckte om, ty där fanns varken
preussare eller preussarstad. Mindre behagade honom Petersburg,
där hästarna och pilgrimernas skägg var det enda som tilltalade
honom. För övrigt flydde han så fort han kunde från detta land,
varöver den nordiska Semiramis hand vilade tung.
Också kände han sig helt lycklig, då han för andra.gången
befann sig i London, helst han där hade utsikt att träffa en mycket
vacker dam ur den högre societeten, lord Edvard Ligoniers
gemål, som hade slagit an på honom redan under hans förra
vistelse i engelska huvudstaden. Denna gång fattade han en så
glödande kärlek till henne, att ännu då han på äldre dagar skrev
om henne, kände han sitt hjärta låga. Engelskan utövade en
sällsam tjuskraft på alla hon kom i beröring med; han träffade
henne dagligen, än i Hyde Park, än på operan, än i societeten,
till sist också på landet, i hennes slott. Det var äventyrliga
besök: han red fram till parken, band där hästen vid ett träd och
listade sig så in i slottsfruns rum på det sätt hon själv anvisat
honom. Till dessa utflykter använde han en favorithäst, som
han köpt redan på kontinenten, i Spa. Ofta briljerade han på
denne springare med sin ryttarskicklighet, hoppade över de högsta
staket och breda gravar. En gång råkade han emellertid falla
och bryta armen, och det var just dagen före hans andra
rendezvous i den vackra engelskans slott. Med armen i band och
värja vid sidan infann han sig icke dess mindre och blev
belönad med den glada nyheten, att lorden gemålen var i London
över natten.
Men då han nästa kväll satt i en loge i italienska teatern,
fick han höra sitt namn uttalas i korridoren. Han gick ut och
fann sig ansikte mot ansikte med lorden.
— Jag har något att säga er, — sade lorden med hotfull
min. — Låt oss gå ut; min hustru har bekänt allt.
På den tiden rådde modet att bära värja till fracken; de
bägge motståndarna voro därför redo till strid. De åkte ut till
en äng i närheten av Green Park och drabbade samman. Alfieri
blev lätt sårad i högra armen, och lorden förklarade sig nöjd
och avlägsnade sig omedelbart. Italienaren, med ena armen i
band och den andra sårad, förband blessyren med tillhjälp av
tänderna, och sedan han vid skenet av en lykta övertygat sig
om att intet blod syntes, återvände han till sina vänner i logen.
Lorden, som hade bevis på hustruns otrohet, meddelade
henne, att han ämnade begära skilsmässa, och Alfieri blev över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
