Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 215
och när stunden kom, då Vittorio skulle skiljas från holländskan,
beslöt han i sin förtvivlan att dö. Han tillkallade en kirurg och
lät åderlåta sig, och då fältskären gått, slet han av förbandet i
avsikt att förblöda. Men den trogne Elia, som städse vakade
över sin melankoliske herre, kom inrusande i sovrummet och
förhindrade katastrofen genom ett nytt förband.
Il.
Vittorio återvände hem till landet, och som tiden blev honom
lång i sysslolösheten, beslöt han att börja läsa. Han grep till
Rousseaus “Héloise“, men han fann boken förkonstlad, författarens
hjärta lika kallt som hans huvud hett, och innan han ens läst
första delen till slut, hade han fått nog av den franske filosofen.
Han övergick till de klassiska författarna, till Plutark. Fem, sex
gånger omläste han Timoleons, Cesars, Brutus och Pelopidas
leverne, och var gång väckte de samma hänförelse hos honom;
han grät och uppgav sådana anskrin av förfäran eller jubel, att
hans grannar trodde han förlorat förståndet.
Plutark var dock ynglingen icke nog; resfebern grep honom
på nytt. Efter att ha sökt och erhållit tillstånd att lämna landet
styrde han över Trident, Innsbruck och München kosan till Wien.
Som italienare var han skyldig att göra bekantskap med den
tidens populäraste poet, Metastasio, som vistades vid österrikiska
hovet. Händelsen ville emellertid, att han fick se hovpoeten i
parken i Schönbrunn, just då han hälsade den förbigående Maria
Teresia med en så djup och underdånig bugning, att det väckte
hans avsmak. Plutarks hjältar voro inte sådana lismare.
Efter några månaders vistelse i Wien ansåg han sig ej ha
något mer att lära där och fortsatte norrut, till Dresden och Berlin.
I Berlin önskade han få se Fredrik den store och utverkade, att
greve Finch presenterade honom för konungen. Han infann sig
till audiensen civilklädd, trots att han var piemontesisk officer.
Greve Finch fäste sig vid det och frågade honom, varför han ej
ifört sig uniform. “Det finns alltför gott om uniformer hos oss“,
gav Alfieri till svar. Under audieńnsen gjorde honom konung Fredrik
fyra betydelselösa frågor, och då Alfieri gick, tackade han himlen,
att han ej fötts som slav under denne monark. “Sedan dess“,
skriver han i sina memoarer, “har jag avskytt Berlin, den där
preussiska kasernen.“ Från Berlin reste Alfieri till Danmark och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
