Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFIERI OCH GREVINNAN D’ALBANY 217
lycklig och motsåg den stund, då han skulle få för alltid förenas
med sin älskade. Men ödet hade beslutat annorlunda. Då
Vittorio uttalade sina glada förhoppningar för henne, blev ladyn
förvirrad, brast i häftig gråt och framstammade, att hon var ovärdig
att bli hans maka, ty hon hade tidigare haft ett förhållande med
en annan. “Med vem?“ frågade Alfieri upprörd. “Med en jocke;j
i min mans tjänst“, svarade ladyn och skönk ner vanmäktig.
Samme jockej hade utspionerat Alfieris visiter i husbondens slott
och underrättat lorden.
Skilsmässeaffären blev omtalad över hela England; den
stackars Alfieri måste läsa sitt namn bredvid jockejens i alla
tidningar, men trots det och trots de våldsamma scener som
utspelades mellan honom och ladyn, hade han då först ej styrka
att överge henne. De följdes åt från London och irrade under
några veckor omkring på engelska landsbygden, men så kom
det under processens gång i dagen så fula detaljer angående
ladyns förhållande med jockejen, att Alfieri bemannade sig och
skildes från henne i Rochester. Han återvände på kort tid till
London för att sälja sina hästar och ordna affärerna, ladyn
begav sig till Frankrike.
Alfieri beslöt sig för en resa till Spanien och Portugal, men
som det var mitt i heta sommaren, stannade han en månad i
Paris på vägen. Där fick han händelsevis i en bokhandel se en
vacker upplaga av framstående italienska författare i trettiosex
band. Tjugotvå år gammal och född italienare kände han till
varken Dante, Petrarca, Tasso, Boccaccio eller Macchiavelli, och
han greps av blygsel och började läsa deras verk. Men så
främmande var honom modersmålet, att det kostade honom den allra
största möda att tränga in i dessa den fosterländska litteraturens
skatter. Trots detta nya intresse kunde han ej leva utan hästar,
och han köpte i Barcelona två präktiga springare, en
kastanjefärgad andalus, av rasen Chartreux de Xeres, och en eldig
cordoban. Sedan flackade han omkring i Spanien likt en ny Don
Quijote, utan mål, utan att stifta bekantskaper eller inlåta sig
med någon människa. Vägarna på iberiska halvön hade
ingalunda förbättrats sedan den vandrande riddarens tid, och det
krävdes stor spänstighet och härdighet för att finna ett nöje i att färdas
omkring i denna stenöken, där man ej såg en människa på
miltal och fick tillbringa nätterna i barbariska värdshus. Den trogne
Elia travade bredvid sin husbonde på en vacker mulåsna och
sköt kaniner, någon gång även en hare eller fågel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
