224 ROM Karl Edvard, som ville visa sitt mod och sin tillit till franska nationens vänskap, begav sig den 10 december 1748 i sällskap med två vänner till operaföreställningen. Men knappt hade han stigit ur vagnen utanför teatern, förrän polisagenter kastade sig över honom, fråntogo honom hans pistoler, satte honom upp i en väntande vagn och körde honom till Vincennes. Så skickligt hade polisen ordnat överfallet, att allmänheten först nästa dag fick vetskap om Stuarts fängslande. Regeringen, som blygdes över sin gärning, lät utsprida ryktet, att Karl Edvards egen far hade skrivit och uppmanat sonen att foga sig efter franske konungens önskan och lämna Paris. Från Vincennes fördes Stuart under eskort till schweiziska gränsen (1748), och under några år ägnade honom Europa ringa intresse. Under dessa år drabbades emellertid Karl Edvard av bittra missräkningar. Hans bror, Henrik Benedikt, gav dödsstöten åt pretendentens förhoppningar att återvinna engelska tronen. Han lät nämligen i Rom viga sig till präst för att vinna kardinalpurpurn, obekymrad om det intryck detta steg skulle göra på hans protestantiska nation. Karl Edvard satte sig däremot, men förgäves och bröt då med brodern, som hittills varit hans förtrognaste vän. Men icke nog med denna sorg. Under ett tiotal år hade vår pretendent levat samman med en miss Walkinshaw, av en Stuartarna tillgiven gammal skotsk familj. Han hade en dotter med henne, men 1760 övergav honom miss Walkinshaw och satte barnet i ett kloster att uppfostras. Pretendentens anhängare hade sett detta förhållande med mycket oblida ögon, de ville, att Karl Edvard skulle gifta sig med någon förnämligare dam och lämna Stuartarnas anspråk i arv åt en son. Det påstods också, att miss Walkinshaw i själva verket var spion åt hannoveranska dynastien, satt att bevaka varje steg pretendenten tog, och dessutom att hon bar egentliga skulden till att Karl Edvard börjat missbruka starka drycker. Det var dystra år i Karl Edvards liv. Han hade ingen vän vid sin sida, han hade mist hoppet att få bestiga engelska tronen, och sin tröst sökte han i glaset och berusade sig ända till medvetslöshet. Först 1770 uppträder han ånyo på skådebanan. Ministern hertig de Choiseul kom 1770 upp med en ganska äventyrlig plan på att återförvärva engelska kronan åt Stuartarna. Han avsände till Rom en hemlig agent, som skulle underrätta pretendenten om Frankrikes avsikter och bedja honom infinna