Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 ROM
Karl Edvard, som ville visa sitt mod och sin tillit till franska
nationens vänskap, begav sig den 10 december 1748 i sällskap
med två vänner till operaföreställningen. Men knappt hade han
stigit ur vagnen utanför teatern, förrän polisagenter kastade sig
över honom, fråntogo honom hans pistoler, satte honom upp i
en väntande vagn och körde honom till Vincennes. Så skickligt
hade polisen ordnat överfallet, att allmänheten först nästa dag
fick vetskap om Stuarts fängslande. Regeringen, som blygdes
över sin gärning, lät utsprida ryktet, att Karl Edvards egen far
hade skrivit och uppmanat sonen att foga sig efter franske
konungens önskan och lämna Paris.
Från Vincennes fördes Stuart under eskort till schweiziska
gränsen (1748), och under några år ägnade honom Europa ringa
intresse.
Under dessa år drabbades emellertid Karl Edvard av bittra
missräkningar. Hans bror, Henrik Benedikt, gav dödsstöten åt
pretendentens förhoppningar att återvinna engelska tronen. Han
lät nämligen i Rom viga sig till präst för att vinna
kardinalpurpurn, obekymrad om det intryck detta steg skulle göra på hans
protestantiska nation. Karl Edvard satte sig däremot, men
förgäves och bröt då med brodern, som hittills varit hans
förtrognaste vän. Men icke nog med denna sorg. Under ett tiotal år
hade vår pretendent levat samman med en miss Walkinshaw, av
en Stuartarna tillgiven gammal skotsk familj. Han hade en dotter
med henne, men 1760 övergav honom miss Walkinshaw och satte
barnet i ett kloster att uppfostras. Pretendentens anhängare hade
sett detta förhållande med mycket oblida ögon, de ville, att Karl
Edvard skulle gifta sig med någon förnämligare dam och lämna
Stuartarnas anspråk i arv åt en son. Det påstods också, att miss
Walkinshaw i själva verket var spion åt hannoveranska dynastien,
satt att bevaka varje steg pretendenten tog, och dessutom att
hon bar egentliga skulden till att Karl Edvard börjat missbruka
starka drycker.
Det var dystra år i Karl Edvards liv. Han hade ingen vän
vid sin sida, han hade mist hoppet att få bestiga engelska
tronen, och sin tröst sökte han i glaset och berusade sig ända till
medvetslöshet. Först 1770 uppträder han ånyo på skådebanan.
Ministern hertig de Choiseul kom 1770 upp med en ganska
äventyrlig plan på att återförvärva engelska kronan åt Stuartarna.
Han avsände till Rom en hemlig agent, som skulle underrätta
pretendenten om Frankrikes avsikter och bedja honom infinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
