ALFIERI OCH GREVINNAN D’’ALBANY 225 sig i Paris för närmare uppgörelser. Karl Edvard anträdde oförtövat färden till franska huvudstaden, och underrättad om hans ankomst bad honom Choiseul att redan samma dag vid midnatt förklädd infinna sig i ministerpalatset. Vid utsatt tid väntade Choiseul med sin marskalk den engelske gästen; men klockan slog tolv och den slog ett, och ingen pretendent syntes till. I tanke att något allvarligt hinder kommit i vägen beredde sig ministern just att återvända till sina rum, då bullret av vagnshjul hördes. Ett ögonblick därefter inträdde Karl Edvard, men så drucken, att det var omöjligt att tala med honom. Choiseul insåg, att med en sådan pretendent var det ej värt att tänka på att fördriva hannoveranska dynastien från tronen, och nästa morgon skickade han Stuart order att ofördröjligen lämna Frankrike. Pretendenten återvände till Rom. Bourbonerna uppgåvo dock icke sina fientliga planer mot hannoveranerna. Om Karl Edvard ej längre var en man, som kunde ställas i spetsen för katolska partiet i England, skulle möjligen en son till honom framdeles kunna övertaga rollen. Säkerligen var det i det syftet de planerade ett giftermål för Stuart. Då Karl Edvard 1771 vistades i Siena, erhöll han genom hertig Fitzjames ett förtroligt meddelande från franske utrikesministern, hertig d’Aiguillon, att franska regeringen önskade, att han skulle träda i gifte. Som just vid denna tid Karolina Augusta Stolberg, Luises syster, hade äktat hertig Fitzjames äldste son, hade man utsett hertigen till mellanhand och bett honom övertala pretendenten att gifta sig med en annan Stolberg, Luise. Karl Edvard gick in på Frankrikes önskan. Furstinnan Stolberg begav sig med sin dotter från Brüssel till Paris, där den 28 mars 1772 förmälning ingicks per procura; pretendenten företräddes av hertig Fitzjames. Över Venedig och Ancona fortsatte sedan Luise färden till Macerata, där hon sammanträffade med sin hittills okände make och där den kyrkliga vigseln ägde rum, långfredagen 1772, i kardinal Maria Marefoschis palats. Till minne av högtidligheten lät Karl Edvard slå en medalj med de båda makarnas porträtt och inskriptionen: “Carolus Ill Rex et Ludovica Regina“. Furstinnan Stolberg kunde för ett ögonblick inbilla sig, att hon blivit drottning av Storbritannien. Maria Teresia blev djupt missnöjd över detta äktenskap, ingånget utan hennes vetskap; som hon önskade stå i gott förhållande till England, ville hon nämligen inte i London väcka misstanken, att hon .bedrev konspirationer mot den regerande Rokokomänniskorna. 15