226 ROM dynastien. Hon lät därför ge tillsägelse, att pensionen till furstinnan Stolberg d. ä. icke vidare skulle utbetalas, “enär hon gjort sig skyldig till den stora förseelsen att icke ens underrätta kejsarinnan om sin avsikt att bortgifta sin dotter med en sådan sorts person som pretendenten till engelska tronen“. Inom kort lät sig Maria Teresia dock blidkas, och med hänsyn till den avlidne general Stolbergs förtjänster och änkans betryckta ekonomiska ställning lät hon henne behålla pensionen. Emellertid höllo de nygifta sitt intåg i Rom med kunglig pomp, 22 april. Fyra kurirer föregingo en rad av vagnar, av vilka tre voro förspända med sex hästar, ty i en åkte pretendentens bror, kardinal Stuart. Kardinalen hade förärat sin svägerska ett schatull besatt med briljanter och innehållande fyrtio tusen scudi. Stora skaror av folk åsågo “det kungliga parets“ intåg; men påven Klemens XI var ej belåten med denna demonstration, ty romerska kurians intressen krävde för tillfället ett vänskapligt förhållande till engelska regeringen. Påven tillät heller icke, att kungliga hedersbevisningar ägnades Karl Edvard i likhet med fadern. “Deras majestäter“ bodde i palazzo Muti vid piazza SS. Apostoli, och Luise Stolberg skrev sig Luise R. (Regina) och hade några hovdamer. Dels på grund av hennes karaktärsegenskaper, dels väl för att smickra gåvo hennes bekanta henne namnet “hjärtanas drottning“. Hon blev också kallad “Regina Apostolorum“, emedan hon ända till 1776 bodde vid piazza SS. Apostoli. Lyckligt blev ej detta äktenskap; hon var ung, fräsch, livlig och glad, han trettio år äldre än hon, förstörd av sin last och dessutom en tyrann i det husliga samlivet. Till en början förde pretendenten öppet hus; grevinnan, som till helt nyligen varit instängd inom klostermurarna, såg sig med ens omgiven av älskvärda människor och blev i tillfälle att anställa jämförelser, vilka nödvändigt måste utfalla till Karl Edvards nackdel. Till hennes favoriter hörde en chevaleresk schweizare, Karl Bornstetten, med vilken vänskapen måtte ha gått långt, eftersom “drottningen“ två år efter sitt giftermål kunde skriva till honom: “Tenons-nous à l’amitié; l’amour est trop dangereux.“ Bornstetten måste emellertid lämna Rom, till stor belåtenhet för hennes väninna och hovdam, M:me de Maltzan, som förklarade att Bornstetten “était le seul homme qui aurait été dangereux pour elle“. Efter två års vistelse i Rom flyttade greven och grevinnan d’Albany till Florens (1774). Anledningen var den, att varken