- Project Runeberg -  Rokokomänniskorna i Rom och Italien /
260

(1922) [MARC] Author: Kazimierz Chledowski Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alfieri och grevinnan D'Albany

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260 ROM
d’’Albany bekant med sedan långt tillbaka, och när baronessan

och hennes man, Albert Rocca, av hälsoskäl slogo sig ned i Florens
för en längre tid, blev bekantskapen mellan de båda damerna ännu
förtroligare.

Till hennes flitigaste och mest underhållande korrespondenter
hörde chevalier François de Sobiratz, i ungdomen officer vid
“gardes vallons“, sedermera bosatt i södra Frankrike, i
Carpentras, där han hade en liten egendom, skötte sin vingård och, som
han en gång skriver, “cultive et mange ses choux“.

Denne Sobiratz fann tydligen tiden lång på sitt gods och
fördrev den med att skriva långa och verkligt underhållande brev.
Han fikade efter två saker i livet: inte längre ung ville han
gifta sig förmöget, om så vore med någon inte alltför fager
engelska, och under väntan på att denna dröm skulle gå i
uppfyllelse samlade han sällsynta böcker till billigt pris. I båda
dessa fall behövde han bistånd av grevinnan, som fann nöje i
att arrangera partin och på samma gång förstod sig på böcker
och sällsynta upplagor. Med Sobiratz giftermål blev ingenting
av, men med val och inköp av böcker hjälpte honom grevinnan,
ty Florens var på den tiden en av de största antikvariska
bokmarknaderna.

Jag skulle aldrig sluta, om jag ville räkna upp grevinnans
alla korrespondenter; av dessa brevpackor får man emellertid det
intrycket, att i hennes hus möttes engelsmän, italienare, ryssar,
fransmän, personer av de mest olika politiska och litterära
åskådningar, och att hennes salongs anseende var vad som låg Alfieris
och Fabres grånade väninna mest om hjärtat.

Grevinnans förhållande till Fabre var så känt och erkänt, att
det knappt finns ett brev till henne, där konstnären ej hälsas
eller några älskvärda ord adresseras till honom.

*



Grevinnan d’Albany åtnjöt nästan hela sitt liv en utmärkt
hälsa; de senare åren bidrog ett regelbundet levnadssätt och frihet
från bekymmer till hennes välbefinnande, men 1817 måtte hon ha
känt, att hennes liv nalkades sitt slut, ty hon skrev då sitt
testamente, vari hon till sin universalarvinge insatte François Xavier
Fabre, “till tecken av tacksamhet för den tillgivenhet han visat
henne under tjugofyra år och som under alla ödets växlingar
aldrig rubbats“. En ansenlig del av förmögenheten bestämde
hon dock åt sin mor, som ännu levde, och sina tre systrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 21:54:03 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rokokomann/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free