Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Rom i senare hälften av XVIII seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 ROM
hela påvestaden med nålar. Som emellertid nålarna från
Tyskland voro bättre, införde Albanis i tysthet stora mängder av
varan från norden och försålde dem som inhemskt arbete.
Smugzglare straffades dock med höga böter eller kroppsstraff.
Visserligen utan skriftligt privilegium men i kraft av ett
stumt medgivande existerade i Perugia en giftfabrik, vars
tillverkning var allmänt känd under namnet “Acqua tofana“ eller
“Acqua di Perugia“. Regeringen och de påvliga guvernörerna
i Perugia visste om denna brottsliga industri, men av fruktan
att bli förgiftad vågade ingen anställa räfst. Blotta namnet på
detta gift ingav vidskeplig fasa.
Till livligheten i Roms gatuliv bidrogo barderna, de s. k.
“Cantastorie“, som med hes stämma förtalde romantiska
rövarhistorier. Där voro även poeter, som för att göra sin talang
känd klevo upp på första bästa bänk och för hugade åhörare
deklamerade sin nyaste sonett eller en för tillfället lämpad
improvisation. Denna sed hade Metastasio att tacka för sin lycka.
Som ung gosse improviserade han på gatan en vers, vari han
omnämnde den i Rom kände Gian Vincenzo Gravina, en
förmögen litteratör. Händelsen ville, att Gravina just gick förbi i
sällskap med abate Lorenzini; han stannade och blev så
förtjust över vad han hörde, att han ville ge gossen ett silvermynt.
Metastasio vägrade hövligt att taga emot gåvan, vilket hade till
följd att Gravina bad få veta var hans far bodde. På det sättet
lärde Gravina känna Metastasios familj, som levde i tryckta
omständigheter, och bekantskapen ledde till att han blev en
faderlig beskyddare för ynglingen, den blivande skaparen av den
moderna melodramen. Vid sin död testamenterade han honom
15 000 taler, i nutida mynt omkring 150,000 francs, som Metastasio
visserligen inom kort förslösade, men som dock blevo till nytta
för hans utbildning.
Ett karakteristiskt drag för den romerska gatan var den
oändliga mängden av män i långa svarta rockar, korta kappor
och en liten vit krage om halsen, de s. k. abati. Envar, som
ville vinna en ställning i samhället och tillträde till den högre
societeten, iförde sig abatens dräkt. En dylik abate hade e;
bundit sig med strängare religiösa löften, han kunde gifta sig,
men ansågs tillhöra “kyrkans armé“ och kunde berömma sig av
att bära en dräkt, som gjorde honom jämställd med
monsignoren. Abatedräkten blev ett slags påvestatens uniform; den.
bars av notarier, advokater, prokuratorer, arkivarier, professorer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
