Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Rom i senare hälften av XVIII seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 ROM
Mest älskad, särskilt i slutet av 1700-talet, var dock släkten
Borghese. Borgheses hade blivit rika under Paul V, och deras
rikedomar ökades först genom arvet efter Aldobrandinis och
sedan genom den ofantliga hemgift Marcantonio Borghese fick
med den sista kvinnliga ättlingen av släkten Salviati. De voro
dock ej påvedömet lika trogna som de andra nepotsläkterna; deras
popularitet kom sig främst därav, att de alltid ställde sig på
folkets sida, alltid gjorde nationens sak till sin, även i fall då
det nationella intresset ej sammanföll med påvedömets. Under
Napoleon anslöto de sig till franska kejsardömet, Camillo
Borghese gifte sig med Pauline Bonaparte och lierade sig så med
kejsaren, att han såsom guvernör i Piemont ej ville uppvakta
Pius VII, då denne passerade Turin på väg till sin
förvisningsort Valence.
Lyx och hasardspel var vad som blev romerska adelns ruin.
Visserligen utfärdade påvliga regeringen förbud mot bassetta,
farao, macao och andra hasardspel, men varken förbud eller
stränga straffbestämmelser hjälpte stort. Förordningarna mot lyx
åter räddade visserligen icke adelns finanser, men voro
fördelaktiga för de lägre klasserna. Det blev nämligen förbjudet för
ofrälse att bära kläder av sammet och brokad och åka i förgyllda
karosser, medan det däremot stod adeln fritt att ruinera sig på
ett vansinnigt överdåd. Läkare och advokater fingo nyttja endast
svarta seldon och vagnar, vilket de hade allt skäl att gratulera sig
till, patriciatet åter gav ut stora summor på förgyllda kareter,
målade av de förnämsta artister, och på livréer åt sin talrika
betjäning. Att hålla hundra hästar på stall och tvåhundra ridknektar.
kuskar och lakejer var en helt vanlig sak i de stora släkterna.
Hästarna voro mycket dyrbara, flertalet av ren, spansk ras, med
långa manar och svansar, och en stor del från Chigis, Borgheses
och Rospigliosis berömda stuterier. Först Pauline Borghese
började korsa den spanska rasen med normander, införda från
Frankrike.
I de högre samhällsklasserna i Rom varade karnevalen nästan
hela året; om sommaren anordnades “feste campestri“ i villa
Borghese, Pamfili, Ludovisi, Altieri och andra. De bland
kardinalerna, som gåvo de mest lysande festerna, voro Alessandro
Albani och kardinal de Bernis, Ludvig XV;:s ambassadör.
Aristokratien besökte mera sällan de offentliga teatrarna, ty
de vackraste föreställningarna och konserterna gåvos på privata
scener. Täta föreställningar gåvo familjerna Odescalchi, Cesarini-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
