ROM I SENARE HÄLFTEN AV XVIII SEKLET 271 li. Tjänstvilliga heraldiker ledde de gamla italienska släkternas anor tillbaka till antikens hjältar, till Karl den stores paladiner, ja till Olympens gudar. Den yngre aristokratien var nöjd med att härstamma från påvliga nepoter. Längre fram började även rika borgare och bankirer att fika efter vapensköldar; de rika nepoternas tid var då ute, ty XVII seklets påvar lämnade alltmer sällan förmögenheter i arv åt sina släktingar. I romerska patriciatets gyllene bok voro redan inskrivna släkter även från provinsen, som bosatt sig i Rom, och stora missbruk måtte i det avseendet ha förekommit, eftersom Benedikt XIV i sin “manuproprio“ av 4 januari 1745 fastställde de villkor som krävdes, för att nya släkter skulle räknas till romerska adeln. Ivern att bli räknad till aristokratien kom sig ej av fåfänga allena. I Kyrkostaten stod hierarkien i intimt förbund med oligarkien, den ena organisationen understödde den andra, Det högre prästerskapet utgick företrädesvis ur patriciatet och stod därför på aristokratiens sida, försvarade dess privilegier, och adeln å sitt håll förfäktade hierarkiens intressen. Påvedömet var angeläget om att den romerska oligarkien skulle bestå, och med alla medel strävade det att vidmakthålla den. Upprepade gånger utfärdades förordningar mot adelns ruinerande lyx, och adoptioner i de äldre släkterna underlättades för att trygga deras åtminstone skenbara fortvaro. Då varken det ena eller andra medlet hjälpte, införlivades nya släkter med pāåtriciatet, så att de oupphörligt uppkommande luckorna skulle fyllas. I XVIII seklet finna vi därför jämsides med namnen Colonna, Orsini, Chigi, Aldobrandini, Doria, Altieri fullkomligt nya namn i partriciatets gyllene bok; där infördes släkterna Grazioli, Ferraiuoli, Braschi, Silvestrelli, Tittoni, Piacentini, Del Gallo och många andra, vilkas enda förtjänst var deras rikedomar. Av den historiska adeln bevarade endast huset Colonna sin glans, trots att det delat sig i tre grenar: Paliano, Stigliano och Cesaro. Befryndade med regenthusen, omstrålade av sina förfäders ära och alltjämt i besițtning av vidsträckta domäner voro Colonnerna den populäraste släkten. Ammorna sjöngo för barnen om ätten Colonnas storhet: Vi vengo a riverir Colonna d’oro.