Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Rom i senare hälften av XVIII seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROM I SENARE HÄLFTEN AV XVIII SEKLET 279
tala om, bildade vanligen slutna kretsar och ägnade sig helt
åt sitt arbete, andra kommo uteslutande för att studera
fornlämningarna, och sedan de besökt även Neapel, återvände de till
norden.
Efter spanska successionskriget, då kejsar Karl VI utom
Milano och Mantua kunde räkna även Neapel och Sardinien till
sina lydländer, blev Rom en viktig anhaltstation för habsburgska
diplomater och dignitärer på väg söderut. De kejserliga
sändebuden i Rom uppträdde med stor pomp. Grevinnan Gallas, född
Dietrichstein, var särskilt omtalad för sina magnifika mottagningar,
och då greve Gallas 1719 lämnade Rom för att övertaga posten
som vicekonung i Neapel, förvånade sig hela staden över att
han ej lämnade några skulder efter sig, betalade alla sina
leverantörer i reda pengar och till och med skänkte sin romerska
betjäning deras livrén. Det hände annars ofta, att de utländska
ambassadörerna reste ifrån en massa skulder. Också ledsagade
den romerska aristokratien Gallas ända till Velletri, och furst
Gaetani av Sermoneta gav en avskedsbankett för honom i ett
tält i Pontinska träsken. Tidningen “Caracas“ skildrade med
stor utförlighet de mottagningar och baler som de kejserliga
ambassadörerna gåvo. 1721 var den aristokratiska tyska kolonien
så talrik, att under karnevalen trettiosex herrar, flertalet tillhörande
ambassaden, anordnade ett tåg föreställande Herkules triumf.
Kardinal Althan bestod hästar och vagnar.
Då 1734 österrikarna måste utrymma Neapel och Sicilien och
kejsardömet erkände Bourbonerna som herrar där, blev det slut
med all denna härlighet.
Bland de litterära storheter, som i senare hälften av
1700-talet vistades i Rom, må nämnas skalden Herder, som skrev
målande brev till sin i Tyskland kvarvarande hustru. Livet i
palatsen tilltalade honom föga, han ansåg, att där fäste man för
stor vikt vid de yttre formerna, och fann, att påvestaden i
grunden var en fåfängans rmnarknad med ceremoniväsen och
salongsliv som sina specialiteter. Han klagade, att han måste skaffa
sig en svart och en violett frack, ty den svarta syrtut han haft
med sig dugde ej. Hatten och stövlarna av tyskt fabrikat kunde
han inte heller uppträda i, och det kostade honom dyra pengar
att kostymera om sig till romare.
Inte heller Goethe ville bli hindrad i sitt arbete; han kom
därför till Rom under namnet Müller, tog in hos målaren
Tischbein och blev förargad, då arkadierna, som önskade se en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
