278 ROM chefen lät fråga, vilken av följeslagerskorna som var hans hustru, avreste lorden ögonblickligt, ty han tålde ej, förklarade han, att man lade sig i hans husliga angelägenheter. I Rom var polisen mindre nyfiken. | Bland engelskorna i Rom voro lady Sidney och miss Taylor omtalade för sin skönhet. I den senare förälskade sig en ung, ståtlig och mycket rik engelsman, Wilbraham Bootle. Miss Taylor hade ingen hemgift, men litade på sin fägring. På en stor middag hos lord Camelford de nyförlovade till ära berättades, att ett kors just den dagen hade anbragts på Peterskupolen, och mån kom överens om att arbetaren hade visat storartad djärvhet och kallblodighet, ty han hade måst klättra uppför utsidan av kupolen. Mr Bootle förklarade, att han på grund av svindel inte för något pris i världen skulle vilja åtaga sig att utföra det vågstycket. — Inte för något pris i världen? — frågade miss Taylor. — Nej, — svarade Bootle. — Inte ens om jag bad er om det? — Jag är övertygad om, att ni inte skulle vilja begära något av mig, som jag har en okuvlig motvilja mot. — Jo; jag ber er om det, och om så behövs, fordrar jag det! Bootle ville vända saken i skämt, men miss Taylor höll envist fast vid sin fordran, trots att lord Camelford föreställde henne det oresonliga däri. Då miss Taylor ej lät sig talas till rätta, blev det bestämt, att hennes trolovade på ett visst timslag följande dag skulle utföra -det farliga vågstycket. Hela engelska kolonien samlade sig utanför S. Peter; kallblodigt och med förvånande vighet klättrade Bootle uppför kupolen, och då han återkom från den halsbrytande expeditionen, hälsade honom hela sällskapet med uppriktig glädje, och miss Taylor närmade sig honom triumferande med utsträckt hand. Den unge engelsmannen kysste handen och sade i värdig ton till sin trolovade: “Miss Taylor, jag har uppfyllt en vacker kvinnas nyck, men tillåt, att jag i min tur ger henne det rådet att söka bevara men ej missbruka sin makt. Jag önskar er all lycka, men säger er nu farväl.“ Bootle bugade sig för sällskapet, satte sig upp i en på förhand beställd vagn och lämnade Rom. Miss Taylor förblev ogift. Från och med början av XVIII seklet ökades ofantligt antalet av tyska resenärer, en hel rad av furstar besökte Rom, men endast sällan personer av den kategori som tog del i societetslivet. De tyska konstnärer och lärde, som vi längre fram skola