Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Papa Lambertini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA LAMBERTINI 289
ordningar, och även Österrike visade Rom en uppenbar
ringaktning. Lambertini förstod, att tiderna hade förändrat sig, att
påven icke längre kunde betrakta sig som härskaren över alla
härskare och att ett fasthållande vid denna uppfattning måste
leda till oupphörliga förvecklingar med de europeiska regeringarna
och långt ifrån att gagna påvedömet endast försvaga det.
Slitningarna mellan de katolska staterna och Rom hade djupa
orsaker. Ludvig XIV:s strävan gick ut på att icke blott krossa
protestantismen utan också utplåna alla olikheter i religiös
uppfattning bland Frankrikes katoliker och fastsmida dem vid Rom.
Denna den mäktige konungens religiösa despotism framkallade ett
allmänt missnöje, som efter hans död gick ut över katolicismen.
Det uppstod mot kyrkan fientliga rörelser, en opposition mot allt
vad den lärde, och nya filosofiska strömningar, som riktade
sig icke blott emot religionen utan även mot statens beroende
av Rom.
Medan de radikala andarna bröto med religionen och kyrkan,
ansågo de mera nyktert tänkande, och bland dem en stor del av
franska prästerskapet, att en brytning med Rom skulle vara till
skada, och de ville endast reformera kyrkan, försona den
åtminstone med det mest berättigade i den nya filosofiska riktningen.
Detta mäktiga parti, som kallades jansenister, hade anhängare
inom de högsta regeringskretsarna i de södra katolska länderna,
och i mitten av 1700-talet voro de främsta statsmännen på det
klara med nödvändigheten av att minska det romerska kleresiets
inflytande. Så Choiseul i Frankrike, Squillace i Spanien, Tanucci
i Neapel, Carvalho i Portugal, och bakom dem stodo
intelligenskretsarna i dessa länder.
De framstegsvänliga riktningarna bekämpades, öppet och
hemligt, av jesuiterna, som hade sitt förnämsta stöd i de
respektive ländernas aristokrati. Deras ideal var en obrottslig ortodoxi
och undergivenhet under de maktbud som utgingo från Rom eller
väl egentligen från dem själva.
Det måste alltså komma till en ödesdiger kraftmätning;
å ena sidan stodo regeringarna, som ville avkasta de av Rom
pålagda bojorna, under vilka hela det katolska Europa suckade,
à andra sidan den stränga ortodoxien, som till representanter
hade jesuiterna.
I Rom bildade sig också två partier, kanske icke så
påtagligt framträdande som i Frankrike, Spanien och Portugal, men
ändå ganska utpräglade. I spetsen för den mera moderata
rikt-Rokokomänniskorna. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
