Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Samlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 ROM
måtte ha varit en karakteristisk typ för en geschäftmakare, ty
Goldoni använde honom som modell i en av sina komedier.
Oräkneligt var antalet av förfalskade antikviteter som
cirkulerade i handeln i Rom, de dåtida konstnärerna hade uppnått
mästerskap i facket. Och inte nog med.att handelsmännen
förfalskade, även samlare och mecenater läto ofta förfalska
skulpturer och kaméer. Kardinal Albani förfogade över en dylik
mästare, som var honom till stor nytta särskilt i fråga om
restaureringen avy verkliga antikviteter. Det yar den berömde
Bartolomeo Caraceppi, “il celebre ristauratore“, som med en arm eller
ett ben som stomme skapade statyer av så antik prägel, att de
främsta kännare höllo dem för äkta.
Än i dag finner man i Europas förnämsta museer
skulpturverk och framför allt graverade stenar och medaljer, som utgått
från de dåtida romerska antikvitetshandlarnas verkstäder.
Gentemot utlänningarna använde handelsmännen samma
knep som än i dag äro brukliga. Under Pius VI:s regering
anlände till Rom en greve Fries från Wien för att bese
konstskatterna och köpa antikviteter. Han ansåg sig för en stor kännare
och var mycket fåfäng. Handelsmännen genomskådade strax
sitt offer; de började utbreda sig över hans insikter och djupa
lärdom, och sedan de sålunda preparerat honom, fäste de hans
uppmärksamhet på en samling tavlor, kaméer, marmorbyster och
medaljer, som befunno sig i en viss markis ägo. På grund av
trassliga affärer var ägaren visserligen i behov av pengar, men
han var så fästad vid sina konstskatter, att han nog inte
lätteligen skulle låta förmå sig att skiljas från dem. Det var ju dock
skäl att göra ett försök. Slutligen uppgav man sig ha fått
tillstånd att visa greven de utomordentliga samlingarna och förde
honom till markisens palats. Fries blev naturligtvis förtjust, och
efter långt parlamenterande fick han köpa en hop “antikviteter“
av markisen och återvände hem med en hel laddning kopior av
antika māålningar, eftergjorda medaljer och annat skräp. Hela
det antikvariska Rom fröjdade sig åt att man hade “klått“
wienaren så grundligt. Den berömde konstnären Pichler drog också
fördel av Fries vistelse i Rom och lät honom till mycket högt
pris köpa en kamé föreställande Luna. Fries begärde intyg på
att kamén verkligen var antik; Pichler utskrev intyget utan
tvekan, men stiliserade det ganska försiktigt.
1741 spelade nunnorna i klostret S. Bartolomeo en verkligt
lustig komedi, som drev med de romerska antikvitetshandlarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
