Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Samlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMLARNA 31i
och skulpturer utan även av medaljer och kaméer, varvid han
hade god hjälp av sina insikter i teckning och sin stora
beläsenhet i konsthistoria. Också blev han en auktoritet på
fornforskningens område; han var underbart skicklig i att foga ihop
sönderslagna skulpturer, och kardinal Albani och Winckelmann
inhämtade alltid hans åsikt, då det gällde att tolka meningen i
någon gåtfull relief eller ornamentet på en romersk sarkofag.
Som praktisk man ville Jenkins draga även materiell fördel
av sitt antikvariska vetande; han öppnade en handel med
antikviteter och förenade därmed längre fram ett växelkontor och
andra bankiraffärer. Emellertid fäste han sig med hela sin
själ vid sina vackra antikviteter, och det vållade honom bitter
smärta att skiljas från något värdefullare föremål i sina samlingar.
Han berättade för köparen hela dess historia, och med tårar i
ögonen såg han den älskade antikviteten föras bort ur bottegan.
Då han sålde någon skulptur eller kamé, bad han köparen, att i
händelse han ville göra sig av med den i främsta rummet vända
sig till honom, ty han var alltid villig att återköpa den för samma
pris. Och detta var ingalunda skryt, det hände ofta att han
köpte tillbaka sålda saker, och han var så lycklig över att få
igen sin skatt, att han av tacksamhet bjöd säljaren på middag.
Antikviteterna lade grunden till åtskilliga stora
förmögenheter, och särskilt gällde detta individer som hade förbindelser
med de nordiska hoven. Till dem hörde Ercole Aldovrandi, som
i sin ungdom varit biträde i en antikvitetshandel och sedermera
blev en mästare i att värdera antika saker och förfalska
skulpturer och kaméer. Försedd med ett fädernearv på omkring 600
taler och därtill utrustad med ett aristokratiskt klingande namn
begav han sig 173l, tjugutre år gammal, upp åt norden,
medförande en liten samling antikviteter. Han stannade borta i
åratal, uppehöll sig i Wien, Dresden, Braunschweig, Hamburg och
Trier och många andra tyska städer, och överallt drev han
handel med antikviteter. Åt folk, som han tordes lúra, sålde han
förfalskade saker, för de rika tyska storfurstarnas räkning
efterförskrev han från Rom antika konstföremål och tavlor av
verkligt värde. På det sättet skapade han sig småningom en
ansenlig förmögenhet, och till sist återvände han till Rom för att
njuta frukterna av sitt arbete och sin förslagenhet. Han köpte
sig ett vackert palats, gifte sig med en ung romarinna och
fortsatte att handla med tavlor och antikviteter, trots att han ansågs
ha femtio tusen livres i räntor. Han uppnådde hög ålder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
