SAMLARNA 313 geschäftsmakeri. Komedien gjorde stor lycka, hela Rom besökte föreställningarna. En del tarvligare kaféer voro mötesplatser för amatörer och antikvitetshandlare, och där kunde man få se-de mest originella figurer. En typ var den fattige präststackarn, mager och ruggig och gul i hyn, som hela livet gick och drömde om att komma över ett värdefullt marmorstycke eller en sällsynt kamé för att så sälja det åt någon rik utlänning. Vid detta motsedda fynd knöto sig alla hans förhoppningar. Hände sig, att han verkligen lyckades få fatt på någon antik byst, bar han den insvept i en gammal trasa till kaféet, gav den ett världsberömt namn och visade den för kännarna. En resenär från norden var närvarande, då det bland antikvarierna uppstod en häftig tvist, huruvida ett nyss uppgrävt marmorhuvud föreställde Gajus eller Tiberius Gracchus; det kunde lika väl föreställa vilken obskyr, fredlig romare som helst. I privathusen, på de s. k. “conversazioni“, talades det mest om antikviteter. Berömdast under Pius VI:s tid var signora Maria Pezzellis salong, som även Goethe besökte. Gorani, den berömde memoarförfattaren, infann sig också en gång på en “conversazione“ hos henne men fann sig allt utom road. Signora Pezzelli var visserligen en begåvad dam, men hennes uppfostran hade letts av pedanter, och hon hade ej omdöme nog att inse, att okunnighet är lättare att fördraga än lärdomsprål. Studiet av de antika språken, som hon var mycket hemma i, tycktes ej ha verkat utvecklande på annat än hennes egenkärlek. Enligt övlig sed tog signora Maria plats i fonden av salongen, och gästerna slogo sig ned i en krets omkring henne. Värdinnan satt där pösande av självkänsla, gästerna högtidliga och uppstramade som i kyrkan. Pedanteriets ande svävade över det hela, varje ämne diskuterades trögt och omständligt. På ett av dessa samkväm talades det nästan hela kvällen om en kamé, som furst Braschi-Onesti hade förvärvat. De tekniska uttrycken surrade i luften, man citerade Homer, Sofokles, Euripides, Demostenes, Aiskylos och många andra grekiska författare. Till sist blevo de lärda själva trötta på sin lärdom och övergingo till ett aktuellare ämne, de amerikanska förhållandena. Med djup ringaktning uttalade de sig om Förenta Staterna, började så beskärma sig över de nya filosofiska riktningarna, som ju voro påvedömet en nagel i ögat, och övergingo slutligen till att tala om protestanterna och kalvinisterna i Genève, vilken