Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Samlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 ROM
stad beskylldes för brist på kultur, emedan dess invånare ej köpte
romerska antikviteter.
Gorani anmärker, att de romerske lärde på pricken visste
eller åtminstone trodde sig veta, var Hannibal slog upp sina läger,
var han förlorade ögat, kunde utpeka platsen där Graccherna
blevo mördade och där tribunen hade legat på Forum, kunde
redogöra för Ciceros gester under talet “Pro lege Manilia“, med
ett ord att de visste allt utom vad man bör veta för att vara en
bildad person.
Styrelsens makt vilade på, att den undertryckte nyttiga
kunskaper och uppmuntrade endast sådana, som hämmade
kulturens framsteg.
Ill.
Till sist inte en förfalskare av antika mynt och skulpturer
utan en lidelsefull samlare. Vi åsyfta furst Stanislaus Poniatowski,
en son till konungens bror Kasimir. Stanislaus August visade
ett särskilt intresse för denne brorson, skickade honom till
Cambridge att studera och sedan till Italien, och ynglingen fattade
en sådan kärlek till södern och dess konstskatter, att han flere
gånger återvände dit och slutligen, efter allehanda bedrövelser i
fäderneslandet, för alltid bosatte sig i Rom.
Stanislaus August skulle till och med gärna ha velat
tillförsäkra brorsonen polska tronen efter sin död, men detta motsatte
sig kejsarinnan Katarina, trots att hon tyckte bra om honom och
ville förmäla honom med storfurstinnan Alexandra. Det är
betecknande för tidens antikvariska intressen, att kejsarinnan hade
för avsikt att med furst Stanislaus bistånd utge en
Homerusupplaga med både grekisk och rysk text och med teckningar
efter de vackraste grekiska kaméer. Förslaget avhandlades mellan
dem på en hovmiddag i Petersburg hösten 1796, men på grund
av kejsarinnans död blev det ej förverkligat.
Det var en tid, då furst Stanislaus ansågs som den rikaste
magnaten i Europa, och hans obligationer stodo högre i kurs på
Amsterdams börs än många krönta huvudens växlar. Efter
Polens första delning sålde dock fursten sina ofantliga besittningar
i Volynien och Ukraine för ett mycket lågt pris, en miljon
sekiner, men han ångrade ej detta steg, skriver han i sina intressanta
memoarer, ty han hade förvärvat sig oberoende och lugn. Av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
