SEXTONDE KAPITLET. PAPA BRASCHI. l. Då en ny påve tillträdde regeringen, red han på en vit häst från Vatikanens torg till Lateranen, eskorterad av en lysande svit. Denna högtidlighet kallades “Possesso“ och var ett bland Roms färgrikaste skådespel. Den vite och för säkerhetens skull gamle springaren bestegs för sista gången av Klemens XIV ; men olyckan ville, att det ålderstigna djuret hade svaga ben, och på den sluttande vägen ner mot Foro Romano snubblade det, så att påven föll ur sadeln. Bestörtningen blev stor, men Klemens reste sig hastigt och yttrade smāåleende till omgivningen, att han vid Possesso följde S. Pauli och inte S. Petri exempel. Ett bland vittnena till detta fall var apostoliska kammarens skattmästare, monsignor Braschi, sedermera kardinal. När Braschi sedan själv blev påve och den 5 november 1775 offentligt tillträdde regeringen, ville han ej företaga färden till Lateranen till häst utan åkte i en vagn klädd med röd, guldfransad sammet. Vagnen drogs av sex magnifika vita hästar, och stallknektar tillsågo, att springarna ej blevo alltför ystra. Braschi antog namnet Pius VI. Siffran VI efter ett regentnamn var emellertid inte väl anskriven hos romerska folket; under Alexander VI cirkulerade följande distikon : Sextus Tarquinius, sextus Nero, sextus et iste; Semper sub sextis perdita Roma fuit. En kanik i S. Peter, monsignor Onorati, drog sig till minnes denna misstro mot sexan; han begagnade tillfället att ställa sig