Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 ROM
in hos den nye påven och författade ett distikon, som bröt udden
av det tidigare:
Si fuit, ut jactant, sub sextis perdita Roma,
Roma est sub sexto reddita et aucta Pio.
Braschi tyckte om smicker, och han lät kalla till sig den
fyndige kaniken och komplimenterade honom för hans lyckade idé.
Påven var bördig från Cesena i Kyrkostaten, där den
grevliga släkten Braschi länge varit bosatt och där den levde under
små villkor. Hans far hette Marco Aurelio, modern, contessa
Anna Teresa Baudi, tillhörde också traktens aristokrati.
Giovanangelo, så hette den nye påven, var född den 27 december 1717
och alltså femtioåtta år, då han uppsteg på påvetronen.
Den andliga banan beträdde han först sent, i sitt trettiosjunde
år, och anledningen var, att en rik romersk familj vägrade honom
sin dotters hand, emedan han saknade förmögenhet. Som abate
blev han kardinal Ruffos konklavist och var med om alla
intrigerna vid Benedikt XIV:s val; längre fram hade han tillfälle att
göra Karl Ill av Neapel en viktig tjänst och blev inom kort en
känd personlighet i Rom. Klemens XIII utnämnde honom till
apostoliska kammarens skattmästare, och därifrån var vägen kort till
den kyrkliga hierarkiens tinnar. Klemens XIV ville bli honom
kvitt som skattmastare och gjorde honom därför till kardinal.
Som kardinal lierade sig Braschi nära med jesuiterna, och
huvudsakligen tack vare dem blev han vald till påve.
Kort efter valet kallade han två söner till sin syster Giulia
och greve Onesti till Rom, och för att ätten Braschi ej skulle
utslockna gav han dem namnet Braschi-Onesti och rätt att föra
Braschis vapen. Följande renässanspåvarnas exempel utnämnde
han den äldste av dem, Romualdo, till kardinal, och den yngre,
Lodovico, förlänade han titeln furste av Nemi, vilket furstendöme
han inköpt av Frangipanis. Längre fram förmälde han Lodovico
med Constanza Falconieri och uppförde åt honom det palazzo
Braschi, där nu inrikesministeriet är inrymt. Det är det sista
arkitektoniska minnesmāärket efter nepotismen.
Materiellt sörjde alltså påven för sin släkt på ett sätt som
påminde om renässansens dagar. Dess i mystiskt dunkel höljda
härstamning förhärligades av köpta poeter; en, Claudio Tedeschi,
skrev en dikt, som ledde Braschiernas anor till svenska riddare,
och längre fram gav han ut en bok med titeln “De gente Hone-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
