Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA BRASCHI 341
stodo visserligen, att Pius VI satte i gång detta väldiga företag
blott för att kunna grunda ett feodalt furstendöme åt sin nepot
på de torrlagda markerna; men vilket mål påven än må ha haft
för ögonen, så var företaget till gagn för hela Italien, och det var
stor skada, att det endast delvis kunde genomföras. Envar som
färdades landsvägen till Neapel från Rom, var det den vasstun;
gade Gorani eller den lättsinnige Casanova, välsignade Pius VI
för via Pia, ty så kallades nu den forna via Appia.
Påvens företagsamhet uppmuntrade den berömde abate
Cancellieri att i en spirituell broschyr med titeln “Supplica degli
obelischi giacenti“ göra sig till taleman för de ännu icke uppställda
romerska obeliskerna. Följden blev, att Pius ur tusenåriga
grushögar lät framgräva tre egyptiska monoliter, som under romerska
tiden smyckat Forum Romanum, Campus Martius och Horti
Sallustiani. De väldiga pelarna uppställdes framför Kvirinalen, på
Montecitorio och Trinità de’ Monti.
Alla dessa arbeten slukade ofantliga summor, och statens
finanser voro sedan länge i ett bedrövligt skick. Klemens XIV
(1759—1774) hade trots sin sparsamhet efterlämnat en skuld på
74,000,000 taler, och statsinkomsterna räckte ej till att betala
räntorna. Det årliga deficit uppgick till 300,000 taler.
Torrläggandet av Pontinska träsken förvärrade ställningen
yttermera. Då skattkammaren var läns på guld och silver, lät
påven utge papperspengar, för vilka ej fanns annan säkerhet än
påvens ord och som beständigt föllo i värde. Påven hjälpte sig
fram så gott han kunde; han berövade egenmyndigt Casa di
Loreto trettisex tusen skålpund silver, värt omkring tre hundra
tusen lire; men det var en alltför liten summa för att räcka
långt. Mot slutet av Pius Vl:s regering uppgick statsskulden till
hundra miljoner scudi eller i nutida mynt över en miljard lire.
Armodet i Rom och landsbygden blev alltmer förfärande.
“Bröd, bröd“ ropade foiket var helst påven visade sig. På
obelisken, som 1787 restes på Monte Cavallo, fann man ett plakat
med påskrift: “Signore, dica a questa pietra che divenga pane“,
“Säg, Herre, till denna sten, att den varder bröd“. I den nya
sakristian i Peterskyrkan sattes det upp en vers:
Le Paludi, Subiaco e la Segrestia
Sono tre coglioneria
Di Vosignoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
