PAPA BRASCHI 343 Konnetabeln lyfte av henne det dyrbara schatullet, och på föreskrivet sätt, under ideliga knäböjningar, nalkades han påven och framräckte det till honom med ett kort tal. Pius VI gav sin skattmästare, monsignor Palota, tecken att mottaga skatten, och med en hävdvunnen formel bekräftade han’ mottagandet. Därmed var ceremonien slut; men för folket, utlänningarna och romerska aristokratien började festligheterna först på kvällen. Peterskupolen strålade av lampor och facklor, och på S. Angelos plattform tändes en “girandola“. Himlen flammade av raketer och bengaliska eldar, men det granna skådespelet varade blott kort, alltför kort för de folkmassor, som samlat sig i denna del av staden eller lägrat sig på Monte Pincio för att ha en vidare utsikt. Hopen tröstade sig med att slå sig ned i osteriorna och natten i ända dricka rubinfärgat vin “di Castelli“. Aristokratien åter begav sig till piazza SS. Apostoli, ty konnetabeln gav denna afton stor mottagning för dignitärerna från Neapel och Sicilien. Hela torget strålade i fackelsken, och på en estrad invid palatsets inkörsport spelade en orkester. I trappan, som förde upp i första våningen, stodo saracenska slavar i österländska dräkter, pirater, som ännu nyligen legat och lurat på värnlösa skepp vid Tunis och Marokkos stränder och nu fingo tjänstgöra som prydnad vid uppgången till Colonnas palats. I första salen, “delle cape nere“, välkomnade maggiordomon de inträdande och hälsade dem med djupa eller mycket djupa bugningar alltefter deras rang och värdighet. I nästa sal stodo Golonnas hovmän, klienter och vänner, allesammans klädda i svarta rockar och strumpor, i brabantspetsar och med guldkedjor om halsen. De ledsagade gästerna in i spegelsalen, den egentliga receptionssalen; damerna bjödo de armen, herrarna ledde de vid handen och förde så var och en till hans eller hennes på förhand bestämda plats, allt i noggrann enlighet med den spanska etikettens föreskrifter. Damernas släp uppburos av pager, kardinalernas purpurkåpor av s. k. “caudatari“, vilka hade detta till sin speciella uppgift. Furstinnan Colonna satt i närheten av dörren; bakom henne stod hennes cavalier servente, Livizzani, en adelsman från Modena; damerna hälsade henne med en djup bugning, herrarna kysste henne på hand. I salen stodo några rader stolar uppställda i en halvkrets. De voro avsedda endast för damerna och dignitärer sådana som ambassadörer, kardinaler och furstar; de övriga herrarna fingo stå. Principe Colonna inträdde i salen först då gästerna voro