Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 ROM
samlade, och hans inträde förkunnades av en gentiluomo, som
ljudligt uppräknade konnetabelns alla titlar. Hela församlingen
reste sig från sina platser, tystnad rådde. Colonna skred fram till
sin gemål och ledsagade henne till hennes högsätes plats vid hans
sida, och nu först började den egentliga mottagningen, “circolo“,
de ömsesidiga presentationerna och en allmän konversation.
Ceremonierna voro undanstökade, förfriskningar serverades, och en
del av sällskapet skingrade sig i angränsande salonger.
På slaget tolv gick konnetabeln fram till senatorskan
Rezzonico och bjöd henne armen, och hela sällskapet tågade igenom
det härliga galleriet, vars fönster vette mot den nuvarande via
Nazionale, och ned i trädgården, varifrån Nero enligt traditionen
skall ha åsett Roms brand. Natten var ljus, den stjärnbeströdda
himlen spred ett milt sken över de uråldriga pinierna och ekarna,
och sällskapet gick att bese den allra äldsta pinien, planterad
för femhundra år sedan, den dag, då Cola di Rienzi, släkten
Colonnas hätskaste fiende, blev mördad.
Genom ekarnas och lagerträdens gröna grenar lyste det röda,
vita och skära skenet från lamporna, som eklärerade villan i
parken, och örat smektes av en mild musik dold bakom
buskagen, en pastoral, arkadisk musik, som avlöstes av de kraftigare
tonerna från en manskör.
Sedan serverades ånyo “rinfreschi“, denna gång även kalla
kötträtter och de härligaste viner från Sicilien, Spanien och
Burgund, och strax därefter uppträdde en balett, tjugufyra dansöser
i korta, skära kjolar, med ett slags kastanjetter i händerna och
klockor kring fotvristerna. Dansöserna utförde en lidelsefull,
sensuell dans, och liksom för att mildra intrycket följde sedan
nummer i en annan stil, uppträdanden av nekromanter, musici
och deklamatörer. Till sist uppstämde en sångkör en hymn till
släkten Cołonnas ära, och det frambrytande dagsljuset erinrade
sällskapet om att anblicken av deras trötta ansikten kunde
förstöra det festliga intrycket av tillställningen.
De flesta deltagarna i festen visste ej, att det på
tributavlämningsdagen hade uppstått en allvarlig missämja mellan spanske
ambassadörens hovmän och monsignor Cornaro, Roms guvernör,
angående förstegsrätten. Cornaro hade blivit förolämpad över
att i kavalkaden till Vatikanen ambassadörens hovstat red före
honom och hans svit. Man underrättade Colonna härom, och
han försökte ställa saken till rätta genom att låta guvernören
och hans följe rida jämsides med sig, dock under uttryckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
