Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA BRASCHI 345
förbehåll att det var blott för denna gång. Men den
neapolitanske ministern Tanucci, en svuren fiende till påvedömet, råkade
få vetskap om saken, och han begagnade tillfället att underrätta
påvlige statssekreteraren, kardinal Pallavicini, att konung
Ferdinand IV av Neapel hädanefter skulle komma att sända Rom
denna s. k. skatt privat, utan högtidlig procession, ty det var här
fråga blott om en akt av “devozione“ ej om en egentlig tribut.
Saken blev anledning till en mångårig diplomatisk notväxling;
konungen av Neapel höll på att han skickade de sju tusen tre
hundra dukaterna som en akt av devotion, påven lade vid
mottagandet eftertryck på att han mottog dem som en tribut av den
neapolitanske konungen.
Förhållandet mellan Pius VI och konungen tillspetsade sig
ytterligare med anledning av ännu en annan sak. Furstinnan
di Maddaloni, donna Giuseppa de Carenas, begärde skilsmässa
från sin man, Maddaloni-Carafa, och ärkebiskopen av Neapel
fann, att den borde beviljas; Carafa, som donna Giuseppa
beskyllde för impotens, blev förolämpad och vände sig till
domstolen i Rom.
Ministern Tanucci ansåg, att Rom ej hade rätt att döma i
detta mål och förmådde konungen att utse en delegat, som skulle
avgöra saken i andra instans. Paret Carafas skilsmässa blev
slutgiltigt avkunnad. Pius VI, som ville öva tryck på konungen,
lät framföra den hälsningen till honom, att han hädanefter aldrig
skulle utnämna en neapolitansk ärkebiskop till kardinal. Konungen
svarade med att hota, att han skulle låta iföra sin hovkaplan
kardinaldräkt och tilldela honom ärkebiskops privilegier.
Då efter Tanucci den mera medgörlige cavaliere Riciardelli
övertog den neapolitanska ministerportföljen, skickades åter de
7,000 dukaterna till Rom, där de överlämnades till
statssekreteraren, kardinal Buoncompagni. Kardinalen nekade mottaga dem
med mindre konungen uttryckligen erkände, att summan var en
tribut. Ferdinand IV vägrade och överlämnade pengarna till
Monte di Pietà, “såsom ett fromt offer till den helige Petrus“.
Summan förvarades i banken antagligen ända till 1870.
Neapel upphörde att betala tribut, och konungen var hädanefter
ej Roms vasall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
