PAPA BRASCHI 345 förbehåll att det var blott för denna gång. Men den neapolitanske ministern Tanucci, en svuren fiende till påvedömet, råkade få vetskap om saken, och han begagnade tillfället att underrätta påvlige statssekreteraren, kardinal Pallavicini, att konung Ferdinand IV av Neapel hädanefter skulle komma att sända Rom denna s. k. skatt privat, utan högtidlig procession, ty det var här fråga blott om en akt av “devozione“ ej om en egentlig tribut. Saken blev anledning till en mångårig diplomatisk notväxling; konungen av Neapel höll på att han skickade de sju tusen tre hundra dukaterna som en akt av devotion, påven lade vid mottagandet eftertryck på att han mottog dem som en tribut av den neapolitanske konungen. Förhållandet mellan Pius VI och konungen tillspetsade sig ytterligare med anledning av ännu en annan sak. Furstinnan di Maddaloni, donna Giuseppa de Carenas, begärde skilsmässa från sin man, Maddaloni-Carafa, och ärkebiskopen av Neapel fann, att den borde beviljas; Carafa, som donna Giuseppa beskyllde för impotens, blev förolämpad och vände sig till domstolen i Rom. Ministern Tanucci ansåg, att Rom ej hade rätt att döma i detta mål och förmådde konungen att utse en delegat, som skulle avgöra saken i andra instans. Paret Carafas skilsmässa blev slutgiltigt avkunnad. Pius VI, som ville öva tryck på konungen, lät framföra den hälsningen till honom, att han hädanefter aldrig skulle utnämna en neapolitansk ärkebiskop till kardinal. Konungen svarade med att hota, att han skulle låta iföra sin hovkaplan kardinaldräkt och tilldela honom ärkebiskops privilegier. Då efter Tanucci den mera medgörlige cavaliere Riciardelli övertog den neapolitanska ministerportföljen, skickades åter de 7,000 dukaterna till Rom, där de överlämnades till statssekreteraren, kardinal Buoncompagni. Kardinalen nekade mottaga dem med mindre konungen uttryckligen erkände, att summan var en tribut. Ferdinand IV vägrade och överlämnade pengarna till Monte di Pietà, “såsom ett fromt offer till den helige Petrus“. Summan förvarades i banken antagligen ända till 1870. Neapel upphörde att betala tribut, och konungen var hädanefter ej Roms vasall.