346 ROM IlI. Förhållandet mellan Wien och Rom var inte heller det bästa. Österrikiska husets missnöje med den heliga stolen uppstod, då Benedikt XIV ej ville erkänna Frans I|, hertig av Lothringen, Maria Teresias gemål, som kejsare, utan understödde bayerske kurfurstens anspråk på kejsartronen och sände monsignor Stappani, sedermera kardinal, till honom som nuntie. Längre fram motsatte sig Rom kejsar Josefs liberala reformer, och framför allt vägrade det upprepade gånger sin sanktion till klosterindragningar, trots det välbehövliga i åtgärden, ty det fanns i Österrike ej mindre än 2,000 kloster. Pius VI, som gjorde sig stora illusioner om sitt personliga inflytande, beslöt att resa till Wien för att förmå kejsaren till eftergifter. Josef Il fick vetskap om påvens avsikt, och då han ej ville vålla honom någon missräkning, sände han honom i december 1781 en kort skrivelse, vari han betygade sin djupa vördnad för kyrkans överhuvud men på samma gång förklarade, att om syftet med påvens resa var att avhandla frågor som kejsaren redan avgjort, så var det ej skäl han besvärade šig, ty kejsarens beslut voro enliga med förnuft, rättvisa, humanitet och religion. Brevet gjorde dock ej avsedd effekt, påven kungjorde i konsistoriet, att han hade för avsikt att anträda den långa och besvärliga färden till Wien. Två dagar senare avreste han verkligen från Rom, efter att till kardinal Conti ha överlämnat “l’anello pescatorio“ och givit statssekreteraren Pallavicini vidsträckt maktbefogenhet. | Resan började under de gynnsammaste auspicier; de italienska städerna beredde Pius VI ett högtidligt mottagande. I Cesena, påvens födelsestad, rådde stor glädje, till Bologna anlände Ferdinand, hertig av Parma, och i Ferrara väntades Pius av en lysande avdelning av ungerska adelsgardet till häst, som på Josef Il:s order skulle ledsaga påven ända till Wien. Vid venetianska gränsen välkomnades Pius av de båda procuratori di S. Marco, Manin och Contarini, i Görz väntade greve Cobenzel, i Lublin ärkehertiginnan Marianna och i Wiener-Neustadt kejsaren själv. I Wiens Hofburg presenterade Josef Il för påven sin minister Kaunitz, som man i Rom tillskrev ett för kyrkan ogynnsamt in-